älta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av älta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | älta | ältas |
| Presens | ältar | ältas |
| Preteritum | ältade | ältades |
| Supinum | ältat | ältats |
| Imperativ | älta | – |
| Particip | ||
| Presens | ältande, ältandes | |
| Perfekt | ältad | |
älta
- uttal: /ˈɛlˌta/
- upprepat tänka igenom, diskutera eller säga samma sak utan variation
- Hon ältade svåra minnen från sin barndom.
- Jag kan inte sluta älta om orsaken till att jag fick sparken.
[redigera] Etymologi
Sedan äldre fornsvenska älta "driva, jaga; röra om, knåda". Gemensamt nordiskt ord och troligen besläktat med grekiska elaa "driva".
