äregirighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av äregirighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ äregirighet äregirigheten
Genitiv äregirighets äregirighetens

äregirighet

  1. det att vara äregirig; det att vara ärelysten, streberaktig, maktlysten, makthungrig, maktsträvande, ambitiös eller rangsjuk

Översättningar[redigera]