ås

Se även as, As, aš, ás och as-.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ås 1.1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ås	åsen	åsar	åsarna
Genitiv	ås	åsens	åsars	åsarnas

ås

1. långsträckt höjd

   Synonymer: rygg, kam, höjd, kulle

2. krön på ett tak, taknock (numer snarast såsom överförd betydelse av 1, men av annat ursprung)

   Synonymer: taknock, takkrön, takås, ryggås

3. böjningsform av å
4. böjningsform av ås

Etymologi

Av fornsvenska as. Takets ås, där as hade betydelsen "bjälke" i fornsvenskan, kommer av äldre *ans-, "brobjälke", av urgermanska *ansa- (jämför gotiska ans, medelhögtyska ansboum, och finskans lån ansas eller äldre ansos), möjligen (kanhända genom germanskt lån) besläktat med latinets asser, "bjälke", som skulle kunna härledas till urindoeuropeiska *ardh-, "påle". Ås i betydelsen långsträckt höjd kommer dock av fornnordiska ass, av äldre *ams- (jämför gotiska ams, "skuldra"), av urindoeuropeiska *omesos, "skuldra" (jämför grekiska omos, sanskrit amsah, latin (h)umerus); förändringen i betydelse från kroppsdel till geografisk företeelse kan jämföras med den hos rygg, där dock båda betydelser finns kvar.

Sammansättningar

långsträckt höjd

• rullstensås
• bergås
• grusås
• åsbrink
• åskam
• åsrygg

taknock

• takås
• ryggås

Översättningar

• engelska: ridge ^(en), esker ^(en)

Älvdalska

Substantiv

ås m

1. (anatomi) hals

Etymologi

Av fornnordiska hals.