être

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Franska[redigera]

Verb[redigera]

être

  1. (kopula) vara
  2. (hjälpverb) ha; används för att konstruera sammansatta tempus vid ett visst antal verb samt vid alla reflexiva verb
    Je suis venu au Luxembourg.
    Jag har kommit till Luxemburg.

Etymologi[redigera]

En sammansmältning av fornfranska estre och ester, av latin esse, "att vara", respektive stare, "att stå", av urindoeuropeiska *h₁es-, "att vara", respektive *steh₂-, "att stå". Participet été kommer av statum av stare. I de flesta andra romanska språk är det fortfarande två skiljda verb: italienska essere och stare, spanska och portugisiska ser och estar.

Se även[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av être  Singular Plural
Maskulinum être êtres

être

  1. varelse