être
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Franska
[redigera] Verb
|
Konjugation för être
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
être
- (kopula) vara
- (hjälpverb) ha; används vid vissa otransitiva verb som indikerar rörelse
- Je suis venu au Luxembourg.
- Jag har kommit till Luxemburg.
- Je suis venu au Luxembourg.
[redigera] Etymologi
En sammansmältning av fornfranska estre och ester, av latin esse, "att vara", respektive stare, "att stå", av urindoeuropeiska *h₁es-, "att vara", respektive *steh₂-, "att stå". Participen été kommer av statum av stare. I de flesta andra romanska språk är det fortfarande två skiljda verb: italienska essere och stare, spanska och portugisiska ser och estar.
[redigera] Se även
[redigera] Substantiv
| Böjningar av être | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Maskulinum | être | êtres |
être