être
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Franska [redigera]
Verb [redigera]
|
Konjugation för être
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
être
- (kopula) vara
- (hjälpverb) ha; används för att konstruera sammansatta tempus vid ett visst antal verb samt vid alla reflexiva verb
- Je suis venu au Luxembourg.
- Jag har kommit till Luxemburg.
- Je suis venu au Luxembourg.
Etymologi [redigera]
En sammansmältning av fornfranska estre och ester, av latin esse, "att vara", respektive stare, "att stå", av urindoeuropeiska *h₁es-, "att vara", respektive *steh₂-, "att stå". Participet été kommer av statum av stare. I de flesta andra romanska språk är det fortfarande två skiljda verb: italienska essere och stare, spanska och portugisiska ser och estar.
Se även [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av être | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Maskulinum | être | êtres |
être