öga
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av öga | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | öga | ögat | ögon | ögonen |
| Genitiv | ögas | ögats | ögons | ögonens |
| Som förled i sammansättningar används ögon-. | ||||
öga
- uttal: /øːga/
- (anatomi) synorgan hos levande varelser
- mittpunkt hos diverse föremål och företeelser, såsom orkaner, ex. i stormens öga
- det hål i en synål, brodernål eller dylikt, genom vilket man trär sytråden
- en mörk fläck på en potatis från vilken groddar kan utvecklas
- markering på tärning
öga hos människa
Etymologi [redigera]
Från fornsvenska ögha, med urgermansk rot *auʒōn, från den urindoeuropeiska roten *h₃ekʷ- ("öga"), kognat med bland annat latin oculus och sanskrit अक्षि (ákṣi). Svenska pluralformerna kommer ursprungligen från ordets dualisform. Besläktat med ögla, ögna.
Besläktade ord [redigera]
Sammansättningar [redigera]
Översättningar [redigera]
1. synorgan
|
|