öken

Svenska

Substantiv

Böjningar av öken	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	öken	öknen	öknar	öknarna
Genitiv	ökens	öknens	öknars	öknarnas

en öken i Libyen

öken

• uttal: ˈøːkən

1. landområde där i stort sett ingenting växer under större delen av året på grund av sträng torka

   Etymologi: Av yngre fornsvenska økn, på äldre fornsvenska øþkn, bildat i anslutning till öde., se även ödemark. Av urgermanska *auþijaz (”öde”), av rom urindoeuropeiska *h₂ewt(i)o- (”övergiven”). Jämför forndanska øthken (danska ørken).

   Hyponymer: sandöken, stenöken, saltöken, isöken

   Sammansättningar: ökenklimat, ökenlandskap, ökenväxt

2. böjningsform av ök

Översättningar

landskapstyp

• alemanniska: Wüeschte
• arabiska: صحراء ^(ar)
• aragonska: desierto
• asturiska: ermu ^(ast)
• bokmål: ørken ^(no) m
• danska: ørken ^(da) u
• engelska: desert ^(en)
• esperanto: dezerto
• finska: autiomaa ^(fi)
• franska: désert ^(fr) m
• galiciska: deserto ^(gl) m
• isländska: eyðimörk ^(is) f
• italienska: deserto ^(it)
• japanska: 砂漠 ^(ja) (sabaku)
• kurdiska: beyaban ^(ku)
• nederländska: woestijn ^(nl) f
• nynorska: ørken m
• portugisiska: deserto ^(pt) m
• ryska: пустыня ^(ru)
• spanska: desierto ^(es) m
• tyska: Wüste ^(de) f

Adjektiv

öken (oböjligt)

1. (slang) dödstråkig, fullständigt ointressant