ör

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ör  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ ör ören
Genitiv örs örens

ör

  1. (ålderdomligt, dialektalt) grus, sand, grusbank
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  
Etymologi: Av fornsvenska ør, besläktat med öring och örmage.
Sammansättningar: Kungsör, Skanör, Öresund

Isländska[redigera]

Adjektiv[redigera]

ör

  1. livlig, hetsig
    Synonymer: örgeðja
  2. snabb, hastig
    Synonymer: skjótur
  3. givmild, generös
    Karlinn var ör á fé.
    Mannen var generös med pengar.
    Synonymer: örlátur

Substantiv[redigera]

Böjningar av ör 1 Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ör örin örvar örvarnar
Ackusativ ör örina örvar örvarnar
Dativ ör örinni örvum örvunum
Genitiv örvar örvarinnar örvanna öranna
Böjningar av ör 2 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ör örið ör örin
Ackusativ ör örið ör örin
Dativ öri örinu örum örunum
Genitiv örs örsins öra öranna

ör

  1. (vapen) pil
    Synonymer: píla
  2. ärr

Sammansättningar[redigera]