öra

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även ora, Ora, óra och oră.

Wikipedia har en artikel om:
öra

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av öra  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ öra örat öron öronen
Genitiv öras örats örons öronens
Som förled i sammansättningar används ör- eller öron-.
öra (hörselorgan)
öra (handtag)

öra

  1. (anatomi) hörselorgan, särskilt hos människor och däggdjur
    Fraser: (idiom) dra öronen åt [sig]; ha någons öra; ha öra för något; hålla ögon och öron öppna; lyssna med ett halvt öra; låna sitt öra; stå på öronen; skuldsatt upp över öronen; tro inte sina öron; vara på örat; tala för döva öron; vara idel öra; vara torr bakom öronen; vinna någons öra; Väggarna har öron.
    Sammansättningar: vingöra, ytteröra
  2. handtagkärl
    Fraser: (idiom) Små grytor har också öron.

Sammansättningar[redigera]

Översättningar[redigera]