örn
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av örn | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | örn | örnen | örnar | örnarna |
| Genitiv | örns | örnens | örnars | örnarnas |
örn
[redigera] Etymologi
Fornnordiska ǫrn, urgermanska *arn-. Besläktat med engelska erne, tyska Aar, nederländska arend. Återfinns även i germanska namn som Arnold and Arthur. Ytterst av urindoeuropeiska *h₃er-, varav även grekiska ὄρνις (varav ornitolog), "fågel", armeniska oror, "mås", forniriska irar (iriska iolar), litauiska erēlis, ryska орёл.[1][2]
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Översättningar
rovfågel
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- ↑ Online Etymology Dictionary: "erne", läst 2008-10-04.
- ↑ http://en.wiktionary.org/wiki/earn