örn

Svenska

Substantiv

Böjningar av örn	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	örn	örnen	örnar	örnarna
Genitiv	örns	örnens	örnars	örnarnas

örn

1. (zoologi) vardagligt samlingsnamn för en grupp större rovfåglar inom familjen hökfåglar

Etymologi

Fornnordiska ǫrn, urgermanska *arn-. Besläktat med engelska erne, tyska Aar, nederländska arend. Återfinns även i germanska namn som Arnold and Arthur. Ytterst av urindoeuropeiska *h₃er-, varav även grekiska ὄρνις (varav ornitolog), "fågel", armeniska oror, "mås", forniriska irar (iriska iolar), litauiska erēlis, ryska орёл.

Sammansättningar

• havsörn
• örnnäsa
• örnnäste
• örnunge
• örnvråk

Översättningar

rovfågel  

albanska: shqiponja (sq) armeniska: արծիվ (hy) (artsiv) bokmål: ørn (no) mf bretonska: erer (br) m cherokesiska: ᎠᏩᎯᎵ (awahili) danska: ørn (da) engelska: eagle (en) esperanto: aglo (eo) estniska: kotkas (et) finska: kotka (fi) fornengelska: earn (ang) franska: aigle (fr) färöiska: ørn (fo)

georgiska: არწივი (ka) (artsivi) isländska: örn (is) m korniska: er (kw) m kymriska: eryr (cy) m italienska: aquila (it) litauiska: aras (lt) m, erelis (lt) m nynorska: ørn (nn) f polska: orzeł (pl) rumänska: vultur (ro) ryska: орёл (ru) sanskrit: गरुडः (garuḍaḥ) spanska: águila (es) turkiska: kartal (tr) tyska: Adler (de) m ukrainska: орел (uk) m (orel) ungerska: sas (hu)

Se även

• örngott

Isländska

Substantiv

Böjningar av örn	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	örn	örninn	ernir	ernirnir
Ackusativ	örn	örninn	erni	ernina
Dativ	erni	erninum	örnum	örnunum
Genitiv	arnar	arnarins	arna	arnanna

örn m

1. örn