öst

Se även ost.

Svenska

Substantiv

öst

• uttal: öst /œst/

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst
2. (endast i obestämd form singular) östblocket

Synonymer

väderstreck

• ost
• öster

Antonymer

• väst

Besläktade ord

• östra
• östan
• östlig
• ostlig

Sammansättningar

• nordöst
• sydöst

Översättningar

väderstreck

Översättningar  

engelska: east (en) finska: itä (fi) franska: est (fr)

polska: wschód (pl) m portugisiska: este (pt) m, leste (pt) m tyska: Ost (de)

Se även

• nord, norr
• syd, söder
• väst, väster

Adverb

öst

1. i riktningen som är vinkelrät mot en tänkt linje mellan Nordpolen och Sydpolen och åt det håll solen går upp

   Vi färdas åt öst på den Transsibiriska järnvägen.

   Antonymer: väst

Översättningar

Översättningar  

engelska: east (en), eastward (en)

Verb

öst

• uttal: ö:st /øːst/

1. böjningsform av ösa