överge
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av överge | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | överge | överges |
| Presens | överger | överges |
| Preteritum | övergav | övergavs |
| Supinum | övergivit | övergivits |
| Imperativ | överge | – |
| Particip | ||
| Presens | övergivande, övergivandes | |
| Perfekt | övergiven | |
överge
- avsluta omhändertagandet av något eller någon; sluta ta hand om något eller någon
- Han övergav sitt barn.
- Jag övergav Wikipedia för Wiktionary.
- (om plats eller dylikt) upphöra att befinna sig på en (specifierad) plats
- Hon funderade på att överge Sverige och flytta till New York.
[redigera] Varianter
- övergiva (ålderdomligt)
[redigera] Grammatik
"övergedde" är en relativt sällsynt felaktig variant på "övergav"; "övergedd" är en relativt sällsynt felaktig variant på "övergiven"
[redigera] Synonymer
upphöra att befinna sig någonstans
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Översättningar
avsluta omhändertagande
|
lämna
|
