öd

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även od, OD, -od och -öd.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

öd (oböjligt)

  1. (ålderdomligt) kunglig jordegendom (i äldre tider)
    Etymologi: Av fornsvenska øþer, av fornnordiska auðr, jämför isländska auður. Besläktat med öde, öda och öken.
    Fraser: Uppsala öd

Verb[redigera]

öd

  1. böjningsform av öda

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av öd 
Predikativa former
Positiv öd
Komparativ öder
Superlativ am ödesten

öd

  1. (dialektalt, Österrike och södra Tyskland) variant till öde: ödslig, enslig, öde