Diskussion:få

Ang. "fående": Känns spontant som en ok form, men inte något man har användning av speciellt ofta. Får 95 svenska på Google: [1], vilket inte är jättemånga. Får 20 träffar på Projekt Runeberg, varav många men inte alla är sammansättningar. Ex: "Hakon och hans män fördröjde sig der långt fram på dagen med att söka och spana efter Astrid, fående till slut någon kunskap om hennes afresa." [2]. En del resultat också på sammansättningar i de utgåvor av SAOL som Runeberg har, t ex återfående i upplagan från 1923: [3]. /Jiiimbooh 3 mars 2007 kl. 21.42 (CET)

Spontant känns fående(s) för mig lika främmande som perfektparticipformen fådd. "Blommorna är fådda av den stilige mannen". Även fådda får ett fåtal träffar på Google. De flesta träffarna av fående på goggle är felstavningar av gående. Fåendes finns knappt en träff på. Vill nog påstå att såväl fående(s) som fådd är former man naturligt alltid försöker undvika med andra ord eller omskrivningar. Vad beträffar ålderdomlig användning av formerna kan jag inte uttala mig om. Återfående är dock ett vanligt ord. ~ Dodde 3 mars 2007 kl. 22.00 (CET)

SAOB uppslagsord få: "vbalsbst. [verbalsubstantiv] FÅENDE"

De listar även "fådd" fast med not. "numera bl. ngn gg i ssgr" (sammansättningar).

Uppslagsordet "få" har de skrivit 1926, så det var ett tag sedan. Jag vet inte hur en språkvetare skulle förhålla sig till fående i nyare text.

fådd: "TV:n är fådd av...", hmm... känns som de flesta skulle skriva "TV:n fick jag av..." el. "TV:n har jag fått av...".

Fående(s): "När jag stod där fåendes..." formuleringen känns inte felaktig tycker jag, men inte så ofta man har användning för sådana formuleringar. /Jiiimbooh 3 mars 2007 kl. 22.40 (CET)

För mig är formen "färst" (få, färre, färst?) helt sjuk. Jag har aldrig hört någon använda den seriöst. På Svenska Akademiens ordbok saknas det ordet. /Gäst –föregående osignerade kommentar är från 85.226.119.98 (diskussion • bidrag)

Svenska språkrådet invänder inte mot användning av färst, och jag har sett flera källor som förordar användning av superlativformen färst. ~ Dodde 7 juni 2007 kl. 11.46 (CEST)

Att det finns flera som insisterar på att färst borde få finnas innebär ju i grunden att det fortfarande är att betrakta som protologism, eller? - Oxel 21 december 2007 kl. 14.43 (CET)

Har för mig att senaste upplagan av SAOL listar färst, men jag har den inte själv. Någon som kan bekräfta?

Språkrådet rekommenderar den, så då borde formen vara omnämnd på något sätt. Dessutom är den inte helt ny:

Kan man böja adjektivet få i superlativ, och vad heter det då?

Ja, man kan böja det få, färre, färst. Det är ovanligt, men försvarar väl sin plats. Man kan jämföra med illa, värre, värst och stor, större, störst.

Färst är en gammal svensk böjningsform som det senaste seklet fallit i glömska. I stället har mer eller mindre omständliga omskrivningar kommit i bruk, som "lägst antal", "det minsta antalet" etc. Färst är både kortare, smidigare och naturligare. Använd det! [4] /Jiiimbooh 21 december 2007 kl. 15.17 (CET)

protologism? -Moberg 21 december 2007 kl. 15.32 (CET)

Formen har funnits och är inte felaktig. Den används sällan, vilket även framgår av artikeln. Google ger närmare 2000 svenska träffar på "färst" [5]. Protologism är en neologism enligt [6] för att beteckna nya ord som man hoppas ska få spridning och börja användas. Ur den bemärkelsen är väl färst alltså inte en protologism, eftersom färst egentligen har funnits lång tid tillbaka. Men att begreppet förordas att få större spridning och användning gör väl att begreppet närapå är en protologism, varför artikeln också är försedd med kommentaren under rubriken användning. ~ Dodde 21 december 2007 kl. 16.22 (CET)

"Jag kan få dig att jama, jag svär!" saknas denna definition? ("få att"?) -Moberg 2 januari 2008 kl. 01.47 (CET)

Stämmer att den saknas. Jag la till en {{saknad betydelse}}-mall i artikeln. ~ Dodde 2 januari 2008 kl. 02.15 (CET)

Halkade in på detta uppslag igen, pga "få att", ska det ligga under detta uppslag eller under "få att"? –dMoberg 19 april 2008 kl. 20.18 (CEST)

Konstruktionen är väl få någon eller något att något men varken den långa eller en kortare få att känns väl rimlig att ha som eget uppslag ("att":et hör ju egentligen inte till få utan till något). Konstruktionen är nog bra att få med på något sätt, men jag vet inte vilket sätt som är bäst egentligen. ~ Dodde 20 april 2008 kl. 14.12 (CEST)

"ficks" är väl ingen form som brukar undvikas? Konstruktionen av typen "han ficks att tro" (jämför saknade betydelsen "få att" ovan) torde vara hyfsat använd. /Fenix 28 juli 2008 kl. 10.22 (CEST)

pronomen

Detta är väl klassat som pronomen också? ~ Dodde 5 augusti 2008 kl. 18.32 (CEST)

Jo det tror jag. "Det är få (pronomen) som använder dill på pizzor." kan man ju använda lika gärna som "Det är få (adjektiv) personer som använder dill på pizzor.". "85" 5 augusti 2008 kl. 18.42 (CEST)

Fåer?

Isn't it "får" instead of "fåer"? Or am I wrong? --Ooswesthoesbes 24 augusti 2009 kl. 19.38 (CEST)

You are correct. Thank you...! ~ Dodde 24 augusti 2009 kl. 20.50 (CEST)

It seems that my Swedish is better than I've expected, so I'll change it from sv-0 to sv-1. Thanks for your help! :) --Ooswesthoesbes 24 augusti 2009 kl. 20.59 (CEST)

Finge

Det står att ”finge” tidigare användes. Jag anser att formen är levande i alla fall i viss mån och då främst bland den äldre generationen och det kanske beror lite på region, men jag hörde det så sent som i dag. Lundgren8 24 februari 2010 kl. 17.05 (CET)

Håller med, även beroende på stilnivå där finge kan kännas lite "finare". ~ Dodde 24 februari 2010 kl. 19.59 (CET)

Finge torde vara den näst vanligaste "imperfektkonjuktivformen" i modern svenska - men långt ifrån lika vanlig som vore. Jörgen B (diskussion) 30 maj 2013 kl. 00.46 (CEST)

Plural av lite?

Är inte få plural av lite? – Smiddle 6 juni 2010 kl. 12.21 (CEST)

Nej. 85.227.177.171 13 juni 2010 kl. 01.15 (CEST)

Tror inte heller det. Lite används väl endast om oräknebara substantiv eller som adverb. "85" 13 juni 2010 kl. 08.57 (CEST)

Perfektparticip

Nog är väl "fången" rätt perfektparticip av få, inte "fådd"? Gå-gick-gått-gången, få-fick-fått-fången. Lätt fånget, lätt förgånget. Fådd är väl ett påhitt av Kurt Olsson. Finns det några litterära belägg för fådd? --LA2 19 oktober 2010 kl. 20.22 (CEST)

SAOB är den enda källan, och den verkar inte så specifik, så tills det kan verifieras i användning från mer moderna texter tycker jag att vi tar bort "fådd". Betydligt bättre belägg för fången, undfå, undfången (som även listas i SAOL). Jag ändrar. ~ Dodde 19 oktober 2010 kl. 20.56 (CEST)

Ficks, fås

Jag instämmer helt med Fenix kommentar från år 2008, och tar därför bort parentesen runt "ficks".

Jag förstår inte heller varför infinitiven "fås" angivits som saknad.I betydelsen "förmå (ngn till ngt)" är den helt brukbar: Kan han fås att göra det? Jörgen B (diskussion) 30 maj 2013 kl. 02.20 (CEST)

Slarvigt läst! Infinitiven fås finns ju angiven; det är i imperativ formen mycket riktigt torde vara tämligen obefintlig... Jörgen B (diskussion) 30 maj 2013 kl. 04.29 (CEST)

Jag tycker ficks låter underligt. "den har fåtts genom" ger 41,000 google-träffar. "den ficks genom" ger 2 (samma källa, tveksam om relevant). Tydligt tecken på att den faktiskt brukar undvikas. Varför är en annan fråga, vilken förmodligen är anledningen till att den fanns med inom parentes och med kommentaren. JoergenB (och Fenix), vad/hur tänker du? Ni andra? ~ Dodde (diskussion) 30 maj 2013 kl. 10.34 (CEST)

Jag har svårt att se att googlesökning är särskilt relevant för att klargöra att alla "normala" former inom ett paradigm används; men jag är som sagt var ny på projektet, och kan tolka samsynen fel.

Fenix exempel är helt naturligt. "Den har fåtts genom" förutsätter för övrigt i stort sett att formen "den ficks genom" är bildbar; men i en formell text är det här gissningsvis rimligare att använda "den har fåtts genom", därför att "perfekt" är ett rimligare tempus i detta sammanhang.

Eftersom du tydligen helst vill ha nätresultat, sökte jag på "ficks" rent, men uteslöt Gränd, Väg och Personer. Detta gav 29300 träffar, varav jag har ögnat igenom sammanfattningarna av de första 150. Cirka 10 gav träff på verbformen (oräknat ett par ordbokssvar). Jag hittade en del användningar i KVAs äldre handlingar från 1700- och 1800-talen, men också sex betydligt nyare förekomster.

@Dodde, kan du titta igenom [7] (3 belägg), [8], [9], [10] (2 belägg), [11] och [12]? Var det i något av exemplen så att formen "ficks" verkade svårförståelig? I flera av fallen skulle naturligtvis man kunna ha bytt från passivum till aktivum (vilket en del stilister rekommenderar); t. ex. "fick jag" eller "fick vi". Detta är dock en stilfråga, mer än en språkriktighetsfråga, eller hur? Jag tycker inte att "ficks" felanvändes i något av de uppräknade fallen, helt bortsett från att betydelsen av ordet "ficks" i dessa fall var helt självklar och begriplig! Jörgen B (diskussion) 30 maj 2013 kl. 22.35 (CEST)

Ja, det är en stilfråga. Jag kan inte peka på någon anledning till att ficks skulle vara direkt felaktigt. Det finns säkerligen belägg för användning, som du också visar, men att frekvensen för ficks och har fåtts är så markant olika, vad beror det på? Varför upplever jag personligen att ficks stakar sig i munnen? Google är visst inte dumt att använda sig om för att få en fingervisning i diverse språkstatistikfrågor, men självklart ska det tas med en stor nypa salt och felkällor bör förstås iakttas. 41,000 träffar mot 2 (varav 0 relevanta) i sökningen ovan. "Det har fåtts" 71,000 mot "Det ficks" 206. Det är tydligt att det är något med ficks som gör att det används så förhållandevis sällan. Utan att utröna orsaken, anser jag att det kan konstateras att formen ficks brukar undvikas och används så sällan att den bör markeras på något sätt. Liknande formulering används på ett antal uppslag för andra ord, exempelvis "rätt" som neutrumform till adjektivet rädd. Språkrådet brukar ibland kommentera liknande ord, som exempelvis rädd/rätt och få/färre/(färst). ~ Dodde (diskussion) 31 maj 2013 kl. 08.54 (CEST)

Nja, du gjorde ju första gången en väldigt begränsad sökning på en bestämd fras; andra gången fick du litet fler träffar i en litet mindre begränsande sökning men beläggen ovan visar litet annorlunda varianter.

Tittade du på de 3+1+1+2+1+1 beläggen ovan? Observera särskilt den unga fiskaren; han verkar inte att ha upplevt något motstånd mot formen av det slag du tydligen gör.

Vad gäller hur frekventa olika former inom samma paradigm är, så sammanhänger detta väl med semantiken! Jag skulle tro, att om du går igenom texter på exempelvis spanska, och gör statistik, så kommer du att upptäcka att de finita verben mycket oftare böjs i 3:e person än i 2:a. Orsaken är inte främst att spanskan "undviker andra person" (även om den äldre artigare användningen av Usted gör just det), utan att man mycket oftare har skäl att skriva "han gick" eller "det gick" än "du gick" eller "ni gick" i en text som vänder sig till allmänheten. Detta har dock ingenting att göra med "undvikande" eller inte att göra.

På liknande sätt kan du göra upp frekvenslistor över ords förekomst i exempelvis svenska, och kommer då att upptäcka att vissa ord (exempelvis "tre") används mycket oftare än andra (exempelvis "sjuttionio"). Detta beror dock i hög grad på att vi mycket oftare träffar på och har orsak att beskriva exempelvis antalet i en trefald av något än antalet i en mängd av sjuttionio av någonting, eller hur? Om vi däremot funne att "en handfull" är mycket vanligare än "fem", så kunde vi börja diskutera att upplysa om att ordet "fem" undviks.

Med andra ord: Det är inte rimligt att säga att vissa former i ett paradigm "undviks", bara därför att man sällan har syntaktiska skäl att bruka dem. Däremot kan de sägas undvikas, om språkbrukare i de relativt få situationer där det är "formellt sett" rimligt att använda dem ändå undviker att göra detta, genom att skriva om uttrycket. Om du exempelvis hade kunnat belägga att det går hundra "blev fådd" på varje "ficks", så hade det varit rimligt att tala om att "ficks" undviks. (Nu var detta givetvis ett sökt exempel; jag är rätt säker på att jag aldrig någonsin har träffat på någon "perifrastisk bliva-passivform" av att få, i något tempus.)

En allmännare undran: Du skriver att liknande formulering används på ett antal uppslag. Är det så att svwikt strävar efter att inte bara vara deskriptiv, utan även i viss mån normativ? I så fall, skall vi bara vidarebefordra normer uttryckta av "auktoritativa källor" (som Språkrådet), eller skall vi ägna oss åt att känna efter själva vad vi tycker är sämre eller bättre stil, och normera efter detta? Jörgen B (diskussion) 31 maj 2013 kl. 14.39 (CEST)

Om det är så att det endast har att göra med semantiken, som du föreslår, utan är något som generellt gäller för en böjningsform, så är det förstås ingenting som det finns anledning att markera på det enskilda uppslagsordet. Det är ett antagande som, om det är korrekt, sätter punkt för den här och liknande diskussioner. Nu är ordet få lite speciellt eftersom det också är ett hjälpverb. Det gör det lite svårare att faktiskt hitta relevanta jämförelser. Anledningen till de avgränsade sökningarna är ju för att eliminera en så stor del av irrelevanta resultat som möjligt från sökträffarna. Valet av sökning och resultatet var mer som en ansats till en diskussion än som ett slutgiltigt och absolut konstaterande. Jag har svårt att exempelvis hitta andra exempel på ord som har en sådan markant skillnad i frekvens mellan dessa böjningsformer som just detta ord. Å andra sidan har jag inte gjort någon jättedjupdykning i detta. Så det kan mycket väl hända att mer relevanta sökningar skulle kunna visa att det exempelvis helt har att göra med semantiken.

Jag håller alltså med dig om ditt resonemang, men är något tveksam till slutsatsen. "Det gjordes" och "det har gjorts" visar liknande skillnader i frekvens. 300,000 i förhållande till 10,000,000. 3%, men ändå tio gånger vanligare än de 0,3% som var fallet med "det ficks/det har fåtts". Det är möjligt att det ändå håller sig inom "naturlighetens gränser" och utan ytterligare belägg kanske det inte är nödvändigt att uttryckligen markera detta i tabellen.

Som svar på din undran: Både och. Vanligtvis råder ingen konflikt dem emellan. Om det finns olika inställningar får det hemskt gärna tydliggöras på lämpligt sätt. Ibland är orden omtalade och man kan hänvisa till förekomst i Saol, omskrivning i Språkrådets frågelåda osv. Beskrivning ska ske med neutral utgångspunkt, precis som på Wikipedia, men språkkänslan är naturligtvis ett viktigt verktyg, så ofta finns ingen anledning att överarbeta källbeläggandet. Det är inget självändamål att belägga allt med källor (för definitionerna i sig är det till och med bra om de undviks). I praktiken kan man föra ett resonemang, dra paralleller och hänvisa till statistik. Generellt kan man väl säga att den som vill inkludera en icke-etablerad stavning eller stavning som inte stöds av etablissemanget (som saknar källor såsom Saol, Språkrådet o.d.) har bördan av att kunna framföra ett acceptabelt resonemang om varför ordet eller böjningsformen ska tas med. Ord som inte finns, men som borde finnas (neologismer) tas inte med, enligt inklusionskriterierna. Felstavningar (frekventa stavningar som saknar ett rimligt resonemang om varför de skulle accepteras som rättstavningar) tas inte med. Om en stavning tas med som inte stöds av ex.vis Saol bör det tydligt markeras, eller om olika källor påstår olika saker så får detta också hemskt gärna föras fram. Detta är inte begränsat till bara Saol och Språkrådet, men det är väl de källor det mest hänvisas till. Andra kan mycket väl också vara relevanta. ~ Dodde (diskussion) 31 maj 2013 kl. 16.50 (CEST)

Ett litet förtydligande. Både deskriptiv och preskriptiv, men Wiktionary har inget mål att agera pekpinne, eller själv framstå som auktoritär. Däremot vill vi informera. Då utgår vi ju från vår språkkänsla, ordstatistik, olika källor, resonemang av olika slag. Källor som ex.vis ordböcker i sig är ofta presktiptiva, även om de ofta vill hävda motsatsen. ~ Dodde (diskussion) 31 maj 2013 kl. 17.04 (CEST)

OK, jag får tacka för svaren; jag behöver som ovan nämnt känna mig för litet på detta projekt. (Din reguladetrimetod är intressant om än inte heller helt invändningsfri, och vid tillfälle kanske jag återkommer; men på exempelvis din användarsida snarare än under denna rubrik.) Jörgen B (diskussion) 31 maj 2013 kl. 18.40 (CEST)

fingo

fingo länkar hit, men beskrivs inte här. — Knyȝt (diskussion) 12 april 2015 kl. 23.51 (CEST)

Helt riktigt, böjningsuppslag bör inte finnas om uppslaget för grundformen inte nämner böjningsformen. Jag la till en kort beskrivning här. ~ Dodde (diskussion) 13 april 2015 kl. 01.23 (CEST)