Diskussion:säga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Funderade lite på infinitiv passivum. Jag kan tänka mig att säga "kan sägas", "skulle sägas", "kunde sägas", "skulle kunna sägas", "skulle komma att sägas", "skulle kunna komma att sägas", "något tål att sägas", men inte rätt och slätt "att sägas". Hur kommer det sig? Kan man kalla det infinitiv då? "Har sagt" är ju en speciell form (perfekt), liksom "hade sagt" (pluskvamperfekt), medan formen utan har/hade kallas för supinum. Har alla dessa "kan/kunde/skulle [kunna] [komma] [att]/" också egna namn? Jag gissar inte. NE skriver så här: "En infinitiv kan föregås av infinitivmärket att. Den kan, med eller utan infinitivmärke, underordnas ett verb". Jag gissar att man här med underordnas ett verb menar (med infinitivmärke) "skulle komma att sägas/tål att sägas" och (utan infinitivmärke) "kan sägas/skulle sägas" eller att kravet att "att" ska kunna sättas framför verbformen endast gäller den aktiva verbformen, medan det räcker om den passiva verbformen kan bilda formationer underordnade andra verb, med eller utan infinitivmärket. I och för sig blir jag lite förbryllad eftersom de verb som "säga" skulle underordnas i själva verket är hjälpverb. ~ Dodde 18 september 2007 kl. 04.31 (CEST)[svara]

Många frågor här... :) se om jag lyckas identifiera dem korrekt:
  1. "varför att säga men inte att sägas": Ingen aning: om den används som enda verb i en sats så blir ingendera egentligen en fullständig fras, men varför den aktiva ändå används/accepteras vet jag ej.
  2. "Kan man kalla det infinitiv då?": varför skulle man inte?
  3. "Har alla dessa "kan/kunde/skulle [kunna] [komma] [att]/" också egna namn?" Jo, några har det:
    1. futurum: ska sägas / kommer att sägas
    2. futurum preteriti: skulle sägas
    3. futurum exaktum: kommer att ha sagts
    4. futurum exaktum preteriti: skulle ha sagts
    och troligen ytterligare*. Någon kanske förresten kommentera på om att:et i "kommer att sägas" verkligen är ett infinitivmärke? Jag misstänker att det inte är det.
  4. Slutligen, av dina exempel att döma funderar jag på om vi använder infinitivmärket om det inte är frågan om ett hjälpverb - är det ett hjälpverb så slopas att. ("kommer att" undantag eller fix fras?) Jag tror inte att aktivum/passivum har inflytande där (skulle säga/skulle sägas/tål att säga/tål att sägas). Men kommentarer från någon som verkligen vet vad de snackar om är förstås överlägset dessa amatörfunderingar!
*Se diskussion:le: där hämtade jag dessa namn. Tvivlar på om "kan"-formerna har egna namn däremot, men jag skulle kanske inte utesluta det heller....
\Mike 18 september 2007 kl. 11.07 (CEST)[svara]
2. För att den definition av infinitiv jag har sett är att man ska kunna sätta infinitivmärket "att" framför. Eftersom det inte utan vidare går, så är det ju åtminstone nåt slags undantag iallafall. Tänkte jag. Men punkt 4 kanske sätter punkt för den tanken.
3. Wow, okej, har aldrig hört talas om de tre sista formerna - tack så mycket.
4. NE nämner faktiskt just din slutsats "När ett hjälpverb i svenskan följs av en infinitivfras saknar denna vanligtvis infinitivmärke" - men tydligen kan det finnas undantag. Frågan är om undantagen är regelbundna eller om de bara förekommer i idiom och dylikt. ~ Dodde 18 september 2007 kl. 15.58 (CEST)[svara]
Ah, ok. Men säger definitionen av infinitiv att man ska kunna sätta in infinitivmärket i en given fras, eller bara att det ska finnas möjlighet att konstruera en mening som innehåller infinitivmärket, kopplat till denna verbform? \Mike 18 september 2007 kl. 22.05 (CEST)[svara]
Den definitionen är nog taget från minnet, att när jag helst sett beskrivas vad infinitiv är så är det i stilen "den verbform som man kan sätta att framför". Men jag kan inte hänvisa till en pålitlig källa för en tydlig och exakt definition just nu. ~ Dodde 18 september 2007 kl. 23.27 (CEST)[svara]

Variant?[redigera]

Överallt i texer ser jag att det står säja, säjer, säj iställer för säga, säger, säg. Är detta en vardaglig vaiant som skall finnas på Wiktionary eller är det bara slarviga personer som skriver så? Ni tillåter ju t.ex dom istället för de/dem och mej istället för mig, så jag skulle också tycka att säja/säjer/säj har rätt att finnas här på Wiktionary, trots att jag är emot denna variant. 81.234.237.104 5 november 2007 kl. 16.44 (CET)[svara]

Oj den fanns visst redan :P. Fixar så att den länkas härifrån. 81.234.237.104 5 november 2007 kl. 16.45 (CET)[svara]

vad ska man säg[redigera]

Jag har ryggat till ett flertal gånger och nu accepterat att i flera dialekter (?) så använder man säg istället för där jag skulle vilja säga säga. Är det någon som förstår sig på detta fenomen så skulle jag gärna vilja se det i någon sorts grammatik-rubrik ╰ Svenji 1 augusti 2012 kl. 14.08 (CEST)[svara]

Åtminstone i skånska och möjligen också blekingska används ”säg” alltid för ”säga”. Alltså inte bara ”vad ska man säg” utan även ”det är svårt att säg”. Vet inte varför det heter så, men det är väldigt vanligt i alla fall. Familjens kändaste låt har en textrad som är ”nu vet jag vad du kommer att säg”, t.ex. Tror inte denna apokope gäller för några andra ord. --Lundgren8 (d · b) 1 augusti 2012 kl. 16.41 (CEST)[svara]
Även i (viss) sydsmåländska, och inte bara för "säg" ("sä" förekommer till och med i lite bredare dialekt): ett annnat exempel är "gö" (för både "göda" och "göra" - det är förstås olika ö-ljud i dem). \Mike 1 augusti 2012 kl. 20.15 (CEST)[svara]
Att verb på -da, tappar det är inget ovanligt. Se bara på kläda/klä, späda/spä, breda/bre, bed(j)a/be, träda/trä, råda/rå. På norska finns fler, t.ex. ri för rida och det gör det säkert i svenska dialekter också, så just göda/gö förvånar mig inte. Eftersom r:et i småländska ofta vokaliseras, hörs det ett svagt R i ”gö” eller är det ett tydligt ”gö” utan R? I så fall är det också intressant i vart fall. --Lundgren8 (d · b) 1 augusti 2012 kl. 23.08 (CEST)[svara]
Jag stötte först på detta i Varberg i Halland och på halländska var det allmän regel verkade det som. "Så kan man inte säg!" tänkte jag... Men det är ju klart de kunde. Angående gö(-ra) så har jag hört det av "lantisar" från Alingsås/Vårgårda. Då kan man höras säga "gö" för göra. ╰ Svenji 1 augusti 2012 kl. 23.15 (CEST)[svara]
Ö-et i "gö" (från "göra") är 'sänkt' som om det skulle komma ett 'r' efter, men jag kan inte lägga märke till att jag själv lägger till något 'r'-aktigt. Jag överlämnar nog åt fonetiker eller motsvarande frågan om hur vanligt det är eller om jag inbillar mig nu när jag tänker på det. \Mike 2 augusti 2012 kl. 00.25 (CEST) (stolt lantis, f.ö. ;)[svara]
Gö används åtminstone av mig och min lillebror (i betydelsen göra). Vi är från Örebro. –dMoberg 2 augusti 2012 kl. 01.45 (CEST)[svara]
Angående säg' skrev jag om det redan i jan 2007 på Diskussion:säg. (Det hade kanske varit bättre att skriva det på den här diskussionssidan.) Det verkar på den här diskussionen att fenomenet är begränsat till södra Sverige. Frågan är bara hur det bäst beskrivs i artikeln. Under en grammatikrubrik? /Jiiimooh » DISKUSSIONBIDRAG 23 februari 2014 kl. 00.53 (CET)[svara]

Säger vi/sär vi/sarr vi[redigera]

I Skåne avslutas ibland samtal med något av ovanstående. Det betyder "då säger vi så". Är detta tillräckligt idiomatiskt för att ha en egen artikel? Åtminstone "sär vi" kan jag hitta exempel på i låttexter, men är själv uppvuxen med "sarr vi". Standardsvaret är "gör vi". Alltså: "Sarr vi." (="Då säger vi så.") "Gör vi." (="Ja, det gör vi.") /Jiiimooh » DISKUSSIONBIDRAG 23 februari 2014 kl. 00.53 (CET)[svara]

Jag är tveksam till idiomaticitet, och mycket tveksam till stavningen "sarr". "Sär" som en grov talspråklig stavning och dialektalt uttryck för "säger" kan jag absolut köpa. Motsvarande "sä" för "säga". "Säger vi." och "Gör vi.", jakande och utelämnande av "det" kan jag som icke-skåning också få för mig att säga... Om det är vanligare i Skåne, för all del, ha med det i en exempelmening, men jag tycker inte det ska ha ett eget uppslag iallafall. Det är min ödmjuka åsikt iallafall :) ~ Dodde (diskussion) 23 februari 2014 kl. 11.27 (CET)[svara]
"Sarr" kommer av att ljudkombinationen "är" ofta uttalas som "arr" i delar av Skåne, t ex "farg" för "färg". Tillbaka till idiomaticitet tyckte jag att det var lite av ett gränsfall, eftersom det kanske inte är helt tydligt för en icke-skåning vad "säger vi" betyder. /Jiiimooh » DISKUSSIONBIDRAG 24 februari 2014 kl. 06.28 (CET)[svara]
Det förstår jag. Men inte skriver man "farg" för att det uttalas så? Det var det jag menade... Att man ändå behåller en stavning som kan härledas till ordet så som det stavas "normalt sett". ~ Dodde (diskussion) 25 februari 2014 kl. 00.22 (CET)[svara]
Ursäkta att jag öppnar en diskussion och sedan inte svarar på länge.
Det beror på hur talspråklig man vill vara. Här är ett exempel på "sarr vi" från en blogg: [1]. ("sarr vi ha en bra dag")
Hur som helst kanske "säger vi" (med olika stavningar) mer är att betrakta som en vanlig konstruktion snarare än ett idiomatiskt uttryck. Jag provade att lägga till en skånsk exempelmening. Det finns vad jag vet ingen standard för hur sådana exempelmeningar ska se ut, så ändra gärna om det blev otydligt eller övertydligt eller något. /Jiiimooh » DISKUSSIONBIDRAG 20 mars 2014 kl. 22.24 (CET)[svara]