Diskussion:svärja

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nån mer än jag som tycker att det ser konstigt ut att "svär" anges i presens aktiv (medan motsvarande presens passiv anges vara svärjs)? Är inte "svärjer" den enda presensaktiv-formen? ~ Dodde (diskussion) 29 november 2012 kl. 22.39 (CET)[svara]

Ja, det håller jag med om. Jag ser inte varför detta verb skulle behöva låna böjningsformer från svära. "85" 29 november 2012 kl. 23.17 (CET)[svara]
Enligt NEO är presensformen ”svär, även svärjer”, vilket inte är så konstigt eftersom de i grunden är samma ord. Det står ingenting om passivformen, men den borde ju i så fall vara ”svärs, svärjs, svärjes” eller nåt i den stilen? --Lundgren8 (d · b) 30 november 2012 kl. 00.07 (CET)[svara]
Ja, så borde det ju rimligtvis vara i så fall. Men jag kan bara inte se att något tyder på att det skulle vara en rimlig slutsats. Inte en människa skulle väl få för sig att säga snär som presens för snärja, avvär som presens för avvärja, smör som presens för smörja. Vi redovisar haver som presens för hava, inte har, även om det också i grunden är samma ord. För haver hör till hava, har hör till ha. Samma för taga, bliva m.fl. Jag har inte tillgång tilll NEO. Menar du att NEO har ett eget uppslag för svärja där man anger svär som presensform? Saol på nätet säger bara att svärja är variantform till svära, men nämner inget om böjningsformer specifikt för svärja. Någon som vet om Saol har tydligare information i den fullständiga upplagan? Isåfall kanske jag får nöja mig med att låta min protest stå med här på diskussionssidan. :) ~ Dodde (diskussion) 30 november 2012 kl. 00.49 (CET)[svara]
Saob skriver i allafall "SVÄRA äv. (utom ss. senare led i ssgr numera i sht ngt högtidligt i vitter stil) SVÄRJA sv ær ³ja ², v., svär sv æ⁴r resp. svärjer ...", vilket jag iallafall tolkar som ett stöd för min tes :P ~ Dodde (diskussion) 30 november 2012 kl. 01.02 (CET)[svara]
Nej, NEO skriver ”svä`ra äv. svär`ja verb svor svurit svuren svurna, pres. svär äv. svärjer”, så nu när jag tittar på det en andra gång kan man ju tolka det som att ”svär” hör till ”svära” och ”svärjer” hör till svärja”. Men jag tycker det är irrelevant att jämföra med snärja och värja, eftersom ”svära” är ett starkt verb, och presensformen ”svär” är stark. Svära är ju en yngre form, och jag förstår inte hur en så pass ”oregelbunden” form som ”svär” skulle uppkomma i senare tid? Men det är också något jag funderat på i former som ”dö dödde/dog” där ”dog” är den ”yngre formen”. I det fallet har väl troligtvis båda två existerat, men ”dödde” har varit den accepterade formen i skrift. Men ja, som sagt, jag vet inget svar, jag tycker bara det är konstigt att den mer komplicerade formen skulle höra till det yngre verbet. --Lundgren8 (d · b) 30 november 2012 kl. 09.29 (CET)[svara]
Jag tog bort "svär" som presensform nu iallafall med stöd från Saob och då Neo inte uttryckligen säger något annat. Det stämmer att mina exempel är mjuka verb, men det påverkar ju aldrig presensformen å andra sidan. Det var de ord jag kom på, som slutar på -rja där -a försvinner och där -er läggs till i presens. J:et finns alltjämt kvar. Exemplena med hava, taga, bliva tog jag för att tydliggöra att även om det i grunden rör sig om samma ord, så hör olika böjningsmönster till olika grundformer (äv. olika genus, betydelser osv. för den delen.) och konventionellt delas det upp så även här på Wiktionary. ~ Dodde (diskussion) 30 november 2012 kl. 15.46 (CET)[svara]
Låter bra, gör så, men vill bara förtydliga att huruvida det är starkt eller inte i några fall även påverkar presensformen, så det är relevant. Många starka verb har en ”nollpresens” eller hur man ska säga, t.ex. ”gala - gal” och ”svära - svär”, vilket man inte finner i svaga verb. --Lundgren8 (d · b) 30 november 2012 kl. 20.40 (CET)[svara]
Ja, ok :) ~ Dodde (diskussion) 5 december 2012 kl. 23.03 (CET)[svara]
Presensformen svär(s) bör läggas tillbaka. Det mest ”historiskt korrekta” temat (infinitiv - presens indikativ - preteritum singularis indikativ - preteritum pluralis indikativ - preteritum (singularis) konjunktiv - supinum/pret.part.) är svärja - svär - svor - svuro - svure - svurit; jämför isländska sverja - sver - sór - sóru - særi - svarið. Presens svärjer är en nybildning till infinitiven svärja och infinitiven svära är en nybildning till presens svär. Endast de i fornsvenska/fornisländska tvåstaviga formerna av presens-/infinitivstammen hade j-infix (inf. svärja < fsv. sværia < urn. *swarjan). Tvåstaviga presens pluralformer som (de) svärja, isl. (þau) sverja har således j-infixet. Om man bortser från j-infixet och det i-omljud det orsakar (/a/ > /æ/), bör svärja böjas som fara (sjätte avljudsklassen), men formerna med u är nybildade (jfr. isl.). Gotiska swaran saknar f.ö. j-infix och böjs alldeles som faran. /JW (diskussion) 31 augusti 2013 kl. 18.24 (CEST)[svara]
Du kan uppenbarligen mer om detta än mig, men för att få detta rätt, så visar grammatiktabellen endast de nutidssvenska formerna. En del former du nämner (svuro, svure) tillhör gammalsvenska. Vi har diskuterat och på test infört en gammalsvensk del i verbens grammatiktabell, men tagit bort den igen då det varit förknippat med en del problem (se historiken för {{sv-verb-ar}} [1] och Diskussion:ta). De gammalsvenska stavningarna är onekligen också korrekta, men det finns inte plats för dem i själva grammatiktabellen, men information kan läggas till med hjälp av {{grammatik}}-mallen, egentligen innehållande den information du delar med dig av ovan, om möjligt gärna med källanvisningar. Eftersom svärja är variantform till svära, placeras denna information direkt på uppslaget svära. Om du nu känner att presensformen "svär" faktiskt tillhör de nutidssvenska böjningsformerna till infinitiven svärja, så kan du lägga till detta i grammatiktabellen, som du föreslog ovan (|pres=[[svär]], [[svärjer]]). ~ Dodde (diskussion) 31 augusti 2013 kl. 19.52 (CEST)[svara]
Jag lade till presensformerna svär och svärs i tabellen i artikeln. Jag nämnde svuro och svure i diskussionen för att få ett komplett tema, och fullt jämförbart med det isländska temat. Jag argumenterade inte för att inkludera dem i artikeln. Dock, preteritum konjunktiv av svär(j)a är alltjämt svure… ;-) /JW (diskussion) 31 augusti 2013 kl. 20.21 (CEST)[svara]
Great! ~ Dodde (diskussion) 31 augusti 2013 kl. 23.05 (CEST)[svara]