Norge

Svenska

Substantiv

Böjningar av Norge
neutrum	Singular
Nominativ	Norge
Genitiv	Norges

Norge (egennamn)

1. en stat i norra Europa

Se även

• norsk
• norska
• norrman

Översättningar

stat i Skandinavien  

armeniska: Նորվեգիա (hy) (Norvezia) bokmål: Norge (no) bosniska: Norveška (bs) bretonska: Norvegia (br) danska: Norge (da) engelska: Norway (en) esperanto: Norvegio (eo), Norvegujo (eo) estniska: Norra (et) finska: Norja (fi) franska: Norvège (fr) f grekiska: Νορβηγία (el) f haitisk kreol: Nòvèj hawaiiska: Nolewai hebreiska: נורווגיה (he) (Norvegia) indonesiska: Norwegia (id) interlingua: Norvegia (ia) iriska: Iorua (ga) isländska: Noregur (is) m italienska: Norvegia (it) f japanska: ノルウェー (ja), 諾威 (ja) (Noruwee) jiddisch: נאָרוועגיע (yi) (norvegye) katalanska: Noruega (ca) f

kinesiska: 挪威 (zh) koreanska: 노르웨이 (ko) limburgiska: Noorwege (li) luxemburgiska: Norwegen (lb) maori: Nōwei (mi) nederländska: Noorwegen (nl) nordsamiska: Norga (se) nynorska: Noreg (nn) polska: Norwegia (pl) portugisiska: Noruega (pt) f rumänska: Norvegia (ro) f ryska: Норвегия (ru) (Norvégija) serbiska: Norveška (sr), Норвешка (sr) skoltsamiska: Taa´rr (sms) slovenska: Norveška (sl) f spanska: Noruega (es) f tjeckiska: Norsko (cs) turkiska: Norveç (tr) tyska: Norwegen (de) n ungerska: Norvégia (hu) volapük/volapyk: Norgän (vo)

Bokmål

Substantiv

Norge

• uttal:    Spela upp^?

1. Norge

Etymologi

Från fornnordiska Norðvegr; Norð "norr" + vegr "väg".

Se även

• Noreg (nynorska)

Danska

Substantiv

Norge

1. Norge