Användare:Knyȝt

"Jag kan bara se till mig själv som gärna vill lära mig jämtska. Jag behöver verkligen ett skriftspråk, det går liksom hand i hand med det talade språket och detta i synnerhet i dagens moderna samhälle. Det finns ingen möjlighet för ett språk att överleva utan ett skriftspråk i dag. Jag tror att jämtskan verkligen behöver en statushöjning och då måste man strukturera upp skriftspråket, så jag är faktiskt helt inne på Morpheus mer "strikta" linje. Jag tror inte att det finns tid kvar för att vänta och se, att prova och experimentera. Dagens "dialekter" tar så mycket stryk till förmån för det svenska riksspråket att man nog omgående måste göra något."

"Norrländskan är gammal runtröndska (dvs vikingtida tröndska) som blivit försvenskad. Samma med jämtska, fast vi har ju bara varit ockuperade av Sverige i drygt 300 år medan norrlänningarna har varit under det svenska oket mer än dubbla den tiden. Dessutom ligger ju Norrlandskusten längre österut än Jämtland, så även före svensktiden så måste jämtskan ha blivit starkare konformerad med de norska kärnmålen än vad norrländskan blivit. ... Under foilkvandringstiden fanns det en stortröndersk kultursfär i Centralskandinavien som sträckte sig från Tröndelagskusten i väst till Österbotten i öst. Exakt hur bofast folk flyttade omkring är inte så intressant - det som är intressant är att det strax före vikingatiden och några århundraden framåt kom vågor av trönder som bosatte sig i Jämtland och att det under medeltiden blev en svenskt inlemmande av Norrlandskusten, dvs Stor-Hälsingland. Dn urspungliga tröndska axeln Tröndelag-Jämtland-Hälsingland naggades allt mer i kanterna av svear och norrmän, och sedan 1178 så finns det inget autonomt tröndskt rike längre - först föll Tröndelag för norrmännen, sedan föll Stor-Hälsingland (inkl. Österbotten) för svearna och sedan Jämtand för norrmännen, ett halvt årtusende senare svenskarna."

Västerbottniska

Exempel på minimala par

Ord	IPA	Betydelse	Etymologi
vera	[ʋeːɾɐ]	vara	vera
fera	[feːɾɐ]	fara	fara
gefa	[ʨeːʋɐ]	giva	gefa
kefa	[ʨʰeːʋɐ]	småspringa
veggj	[ʋɛʨː]	vägg	veggʀ
vekj	[ʋɛʨʰː]	varse	vekj’
strif	[streːʋ]	sträv	*striba-
stref	[strɛːʋ]	stöd	Strebe
turn	[tʰuːɳ]	torn	turn, turris
torn	[tʰɑːɳ]	sorts knut	?

Ordton

För västerbottniskan är det viktigt att det finns något sätt att beteckna ordton. Apostrof kan helt naturligt stå för apokope.

• vætn /ʋǽtːn̩/ "vatten"
• vætn’ /ʋæ̀tːn̩/ "vattna"

Brevis används ofta för kort eller försvagat ljud, och är således tjänlig som beteckning för icke-tonbärande stavelse.

• mætĕnn /mǽːtn̩/ "maten"
• fæten /fæ̀ːtʰen/ "fatet" (dativ)
• vætnĕð /ʋǽtːnɛ/ "vattnet"
• vætneð /ʋæ̀tːnɛ/ "vattnat"

Fler exempel på hur tonen avgör betydelsen:

• járĕð "året"
• járeð "årets avkastning"
• rósę̆ "rosen"
• rósę "bilden"

Vokaler

Vokalernas utveckling utifrån urgermanskan

*bēgaz → bǽg

*ātula- → atoł
ǫxull → aksoł
skǫkull → skǫkoł
*stapulaz → stapoł

*hrugnaz → romm
*muniz → mon
*snuzą → snor
*stukkaz → stokk
*sturmaz → storm
*stuþs → stoð
*sundraz → sond, sondr
*trugą → trog

*budą → buð
*bukkaz → bukk
*husǭ (*husōnų) → husu
*kurną → kurn
*pundą → pund
*rugiz → rug
*skutą → skut
*skutiz → skut
*spurą → spur
*sundą → sund
*trudaną → truda
*wurkijaną → hvurk’
*wurmiz → urm

*hundaz → húnd

*sanþaz → sannʀ, saðʀ → sanð
*tanþs → tǫnn → tænn
*kunþaz → kunnʀ, kuðʀ → forkunð, ókunðug, einkunðes
*munþaz → munnʀ, muðʀ → munð
*sunþanē → sunnan → sunðę
*brunnaz ? snarare **brunþaz → brunnʀ, bruðʀ → brunð

*mannaz → mannʀ → mænn
*pannô → panna → pænn’
*þunnuz → þunnʀ → tunn

Lång vokal:

*brinnaną → brinn’
*rinnaną → rinn’
*spinnaną → spinn’
*tinnaną → tinn’
*vinnaną → vinn’

Kort vokal:

*finþaną → finð’
*hinþaną → hinð’
*kunþią → kynð’
*sanþōną → sanð’
*gaminþiją → minð’
*swinþaz → svinð

Teoretiskt:

*gunþaz → gunnʀ, guðʀ → *gunð
*hanþaz → *hannʀ, *haðʀ → *hanð
*hrinþaz → *hrinnʀ, *hriðʀ → *rinð
*kunþijaną → kynna → *kynð’
*linþaz → linnʀ, liðʀ → *linð, *linðurm
*linnaną → linna → *linn’
*sanþōniz → sannan, sǫnnun → *sanðę, *sanð’

U-omljudat a motför andra fonem

Ord	IPA Umeå	IPA Skellefteå	IPA Luleå	IPA Kalix
hatt/hætt	[hǽtʰː]	[hǽtʰː]	[hǽtʰː]	[hátʰː]
hátt	[hótʰː]
át	[óːtʰ]	[ɒ́ːtʰ]	[ɑ́ːtʰ]	[óːtʰ]
nǫ́tt	[nɑ́tʰː]	[nɒ́tʰː]	[nótʰː]	[nótʰ]
gǫ́rð	[kóːɽ]	[kɒ́ːɽ]	[kóːɽ]	[kóːɽ]
kłǫ́kk’	[kʰɽókʰː]	[kʰɽɒ́kʰː]	[kʰɽókʰː]	[kʰɽókʰː]
mǫ́rð	[móːɽ]
arð	[ɑ́ːɽ]	[ɑ́ːɽ]	[ǽːɽ]
svarð	[ʂʲwɑ́ːɽ]	[ʂʲwɑ́ːɽ]	[ʂʲwǽːɽ]	[swóːɽ] (jfr. [swóː] svag)
hǫnð	[hɑ́nː]	[hɒ́nː]	[hónː]	[hón]
hǫns	[hɑ́ɳʂ]	[hɒ́ɳʂ]	[hóɳʂ]	[hóns], [hóneʂ]
hǫ́num	[hɞ̀ːɳɞm]	[hɒ̀ːɳom]	[hòːnʊ̃]	[hòːnʊ̃]
trǫnu	[tʰrɞ̀ːɳʉ]	[tʰrɞ̀ːɳʊ]	[tʰrɞ̀ːnʊ]	[tʰrɞ̀ːnʊ]
gott	[cɞ́tʰː]	[kótʰː]
snor	[snɑ́ˑɾ]	[snɒ́ˑɾ]	[snóˑɾ]	[snóˑɾ]
trog	[tʰrɑ́ˑɣ]	[tʰróˑɣ]	[tʰrúˑɣ]	[tʰróˑ]
bort	[bóʈʰː]	[bóʈʰː]	[bóʈʰː]	[bóʈʰː]
ǫ́g	[óˑɣ]	[ɒ́ˑɣ]	[óˑɣ], [u]	[óˑ]
áf	[óˑ]	[ɒ́ˑ]	[ɑ́ˑ]	[óˑ]

Förändring framför rð

Fornnordiska	Bottniska
garðr	gǫ́rð
mǫrðr	mǫ́rð
orð	órð
borð	bórð
sporðr	spórð

Fornnordiska	Bottniska
harðr	harð
svǫrðr	svarð
varðr, vǫrðr	varð
verðr	verð, varð

Hur ał har utvecklats

Fornnordiska	Bottniska	IPA Umeå	IPA Luleå	IPA Kalix
ǫln, alin	ałn	[ɑ́ːɳ]	[ɔ́ːɳ]	[ɔ́ɳː]
bǫlkʀ, balkʀ	bałk	[bɒ́ɽkʰ]	[bɔ́ɽkʰ]	[bɔ́ɽkʰ]
hals	hałs	[hɑ́ʂː]	[hɔ́ʂː]	[hɔ́ʂː]
halfʀ	hałf	[hɑ́ɽʋ]	[hɔ́ɽʋ]	[hɔ́ɽʋ]
halmʀ	hałm	[hɑ́ɽm]	[hɔ́ɽm]	[hɔ́ɽm]
tǫlg-	tałgj	[tʰɒ́ˑɽɪ]	[tʰɔ́ˑɽɪ]	[tʰɔ́ˑɽɪ]

Fornnordiska	Bottniska	IPA Umeå	IPA Luleå	IPA Kalix
dalʀ	dał	[dɒ́ˑɽ]	[dǽˑɽ]	[dɒ́ˑɽ]
mǫlʀ	mał	[mɒ́ˑɽ]	[mǽˑɽ]	[mɔ́ˑɽ] (från bfsg?)
tal	tał	[tʰɒ́ˑɽ]	[tʰǽˑɽ]	[tʰɒ́ˑɽ]

Fornnordiska	Bottniska	IPA Umeå	IPA Luleå	IPA Kalix
bjalki	bjałk	[bjɒ́ɽkʰ]	[bjǽɽkʰ]	[bjǽɽkʰ], [bjɞ́ɽkʰ]
hjalpa	hjałp’	[jɒ̀ɽpʰ]	[jɞ̀ɽpʰ]	[jɞ̀ɽpʰ]

Tydlig är väl regeln att nordliga mål får å-ljud framför tjockt l i långstaviga ord men inte i kortstaviga eller efter j.

iald, eld, ild

Fornnordiska	Bottniska	IPA Umeå	IPA Luleå	IPA Kalix
gjalda	gjell’	[ʤɛ̀lː]	[ʤɛ̀lː]	[ʤɛ̀lː]
gelda	gjeld’	[ʤɛ̀lː]	[ʤìːl]	[ʤìːɽ]
kelda	kjeld’	[ʨʰɛ̀lː]	[ʨʰìːl]	[ʨʰìːl]
kveld	kveld	[kʰwɛlː]	[kʰwíːl]	[kʰwíːl]
eldʀ	eld	[éːl]	[éːl]	[íːl]
spjald	spjelð	[spjéːl]	[spíːl]	[spíːl]

Eld kommer av fornnordiska eildʀ, (från PGmc ailidaz) det är isländskan som är konstig i detta fall. Sen är väll den bottniska formen från ackusativet alltså bara eild om man ska vara petig.

-r(r)

Fornnordiska	Bottniska	IPA Umeå	IPA Luleå	IPA Kalix
þurr	tyr	[tʰɞ́ːɾ]	[tʰɞ́rː]	[tʰɞ́rː]
duriz, dyrr	dyr	[dɞ́ːɾ], [dʏ́ːɾ]	[dɞ́ːɾ]	[dɞ́ːɾ]
fyrr	fyr	[fɞ́ːɾ], [fʏ́ːɾ]	[fɞ́ːɾ]	[fɞ́ːɾ]
gerr, gjǫrr, gǫrr	gør, ger	[jøːɾ]	[djeːr]	[djeːr]
tjǫrr	tjør	[ʨʰøːɾ]	[ʨʰøːɾ]	[ʨʰøːɾ]

Bottniska vokaler

visa

Uttal ordnas med norr åt höger. Isolerad = ej påverkad av vokalbalans. a "Mall:uttal"I isolerat sammanhang: /ɑ/ ~ /ɛ/ ~ /e/; i mörkt sammanhang: /ɑ/ ~ /ɒ/ ~ /ɔ/; i i-balanserat sammanhang: /ɑ/; i a-balanserat sammanhang: /a/ ~ /ɑ/ ~ /o/ Etymologi: Av fornnordiska a; någon gång av försvagat á. Typisk framför tjocka konsonanter. Typisk framför tjocka konsonanter, med undantag som mala. á "Mall:uttal" Etymologi: Av fornnordiska á. Typisk framför tjocka konsonanter. æ "Mall:uttal"; framför r i t. ex. Lulemålet även /ɑ/ Etymologi: Av fornnordiska a. Förekommer ofta i samband med r, framför assimilerat ll av äldre rl, och framför nn. Stundom framför tjocka konsonanter. ǽ "Mall:uttal" (allmänt växlande); i umemålet i i-balanserat sammanhang: /ɛ/ Etymologi: Av fornnordiska ǽ. Historiskt lenande vokal. Uttalas likadant som e. Typisk framför tjocka konsonanter. ǫ "Mall:uttal" Etymologi: Av fornnordiska ǫ, a eller genom förkortning á. I umemålet homofont med isolerat u. Typisk framför tjocka konsonanter. e "Mall:uttal" (allmänt växlande); i umemålet i i-balanserat sammanhang: /ɛ/ Etymologi: Av fornnordiska e. Förlänger /i/ fonetiskt i kalixmålet (monoftongering). Historiskt lenande vokal. Uttalas likadant som ǽ. Typisk framför tjocka konsonanter. é "Mall:uttal" Etymologi: Av fornnordiska é, eller av a-balanserat ǽ, eller ǽ förändrat framför sn. Historiskt lenande vokal. I Norrbotten stundom homofont med i. Typisk framför tunna konsonanter. ę "Mall:uttal"; beroende på sammanhang även växlande /ɛ/, /ə/, norröver även /ʊ/, typiskt växlande uttal framför (historiskt) nd Etymologi: Gammalt nasalt schwa av olika ursprung. i "Mall:uttal"; ganska fritt växlande, men oftast /e/ i a-balanserat sammanhang, och /i/ i i-balanserat sammanhang. Etymologi: Av fornnordiska i, eller av a- eller i-balanserat e. Historiskt lenande vokal. Typisk framför tunna konsonanter. í "Mall:uttal" Etymologi: Av fornnordiska í. Historiskt lenande vokal. Typisk framför tunna konsonanter. o "Mall:uttal" Etymologi: Av fornnordiska o. Typisk framför tjocka konsonanter. ó "Mall:uttal" Etymologi: Av fornnordiska ó eller labialiserat á (efter ensamt v). Typisk framför tjocka konsonanter. ø "Mall:uttal"; framför /r/ även /ɞ/ Etymologi: Av fornnordiska u, y eller ø. Historiskt lenande vokal. Homofon till ǿ. Förlänger /i/ fonetiskt i kalixmålet (monoftongering). Typisk framför tjocka konsonanter. ǿ "Mall:uttal" Etymologi: Av fornnordiska ǿ. Förlänger /i/ fonetiskt i kalixmålet (monoftongering).Homofon till ø. Historiskt lenande vokal. Typisk framför tjocka konsonanter. u "Mall:uttal"Isolerat: /ɞ/ ~ /u/; i i- och u-balanserat sammanhang: /ʉ/; utljud /ʉ/ ~ /œ/ ~ /ʊ/ Etymologi: Av fornnordiska u, o. Typisk framför tjocka konsonanter. ú "Mall:uttal" Etymologi: Av fornnordiska ú, jú, jó. Typisk framför tjocka konsonanter. y "Mall:uttal"Isolerat: /ʏ/ ~ /ø/ ~ /øy/ ~ /i/; i i-balanserat sammanhang: /ʏ/ ~ /y/ ~ /i/ Etymologi: Av fornnordiska y, i (r-omljud), u (i-omljud). Historiskt lenande vokal. Typisk framför tunna konsonanter. ý "Mall:uttal" Etymologi: Av fornnordiska ý. Historiskt lenande vokal. Typisk framför tunna konsonanter.

É och ǽ

Skillnaden mellan fornnordiskt é och ǽ är bevarad i bottniskan. Vissa ǽn har dock övergått till én genom vokalbalans.

Vokalbalans ǽ → é:

• bǽsa → bésa → bés’
• gǽta → géta → gét’
• lǽsa → lésa → lés’
• Sǽvara → Sévar

Annan förändring:

• snǽfʀ → snéf
• snǽʀ → sné
• Isländska mæltr "som talar" har annan vokal än bottniska lágmélt (möjligen föreligger här en förändring mǽla → *méla som påverkat mǽltʀ → mélt).

Ingen vokalförändring:

• lǽra → lǽr’ (beroende på r)

Den gamla nasalen ę

Historiskt har långstaviga bottniska ord haft ett nasalt schwa /ə̃/, som för det mesta sedan utvecklades till något a-liknande ljud /ɐ/. Olika fornnordiska ljud som -in(n), -un(n), -an(n), m. m. har således blivit till a-ljud, varför ord som sunðę, innę och morgję alltid slutar på a i samtliga mål, och aldrig på -in, -un etc. I ord som syskęn, sviskęn etc. har n'et återinförts från den bestämda formen, syskęnĕð, sviskęnĕð, och de egentliga formerna *syskę, *sviskę har försvunnit. Dessa senare ord har således egenskapen att n'et (efter ę) uttalas tjockt i södra målen, precis som i útęni, innęni osv., till skillnad från ord som fjórtan och nittan.

Långstaviga maskuliners bestämda pluralform -ęn uttalas -a i söder, och -an i norr; t. ex. gubbęn, skógęn; jämför "-son", som uttalas -sa (i södra målen?); t. ex. Eirks son.

Framför -nd har ę utvecklats till lite olika varierande ljud, beroende på mål; se t. ex. tíęndt (tunnt n-ljud har här skyddats av d:et).

Progressivt i-omljud

Bottniskan har inte lika ofta progressivt i-omljud som svenskan. Det är främst ja som avviker från det svenska mönstret. Yngre mål kan uppvisa omljudda former där inget historiskt omljud funnits. I de äldre målen förekommer omljudet framför dessa konsonanter:

• f/p: kept’
• l: bjell’, fjell, gjell’; undantag: hjall’
• r: fjeðr
• rn: bjern, stjern’, tjern (efter flera konsonanter, av historiskt ja)
• t: jetu

Opåverkad står vokalen framför dessa:

• ł: bjałk, fjǫł, kjał, sjał, stjałk
• m: jamn
• n/ŋ (m): jank’
• rð: fjarð
• rt: stjart
• rn: jarn (efter enkel konsonant, av historiskt já)

Kort ö

Ord som har gammalt kort ö:

• (fjǫł,) gøra, gør, mjøð, mjøł, øł, słøkkj’, tjør, nøss’ ?

Brott

• tiðurr → tjedor
• selʀ → sjał
• þeli → tjała
• stertʀ → stjart

É ska ha brutits till ie sen gammalt i hela gamla Västerbotten, som sedan har utvecklats till je, (j)i och jö, beroende på mål. Rent allmänt kan fonemet stå för [e]; t. ex. där inget j kan inskjutas, som i rétt.

Konsonanter

Velar nasal

Av gammal nasal vokal:

• błán’, brún, dún, fjún, hjún, ingę, mingst’, Nings, rán’, ráneð, róĕnn

KVKn(e) → KVnKn

• błinkn’, gǫunkn, krankn’, krǿnkn’, kvinkn’, reinkn’, sónkn, vankn’, och trøyntn’ med alveolar nasal

Hårt k och g framför främre vokaler

Ord som saknar förmjukning:

• gała (böjningsformer), ghikk, ghisk, ghýs, khega, khemb’, khink’, khiss’, khymið, skhefa, skheka, skhepes, skhytið

G-inskott efter diftong i södra målen

• ǫu - ǫur, dǫufslig, dǫuðslern, frǫudug, frǫuðneð, gǫuð’, kǫur’, mǫur, mǫuł’, rǫuðt, snǫuðt, sǫur
  • ovisst: nǫudug (g-inskott saknas i äldre mål, jfr. yngre målens frǫudug med g-inskott), ǫuł’, ǫuring, rǫun, sjaldǫugútt
  • inget inskott i sammansatta ord: dǫufskall’
  • inget inskott i ord som hǫus
• øy - køyddis, strøydd’
• ei - breidd, breidt, reideð, leidt, reidt m. m. - endast framför /d/.
• oy - oyddis

G-fonem blir j-fonem i böjningsformer

Mjukt g /ʤ/ har utvecklats i böjningsformer som ełginn, som blivit ełgjĕnn, men då /ɽʤ/ och /ɾʤ/ av fonotaktiska skäl uttalas /ɽj/ och /ɾj/, har g-fonemet analogiskt omtolkats som ett j-fonem, och så har /ɛ́ɽɡ/ omtolkats till /ɛ́ɽj/, sedermera /ɛ́ɽɪ/, /ɛ́ˑɽe/.

Ord som i sin grundform inte hade följts av någon främre vokal eller j bevarar oftare hårt g:

• *bjarga → bjerg’
• byrgʀ → byrg
• dorga → dorg’
• fargalt → farg’
• gnurg’
• skjalgʀ → skjałg
• *jarga → jærg’
• *targa → tærg’
• margʀ, pl margiʀ → mærgi [!], mærgfǫllug

Pitemålet särskiljer sig med hårda g:n:

• berg → berg
• dorg
• vargʀ → hværg
• terg

Så ock lövångersmålet:

• elgʀ → ełg
• trełg

Härledningar

Vokalfonem

Fn. fonem	Vb. fonem	Ord
á	á	nák, rjáł’
	vá → (v)ó	vór, tół, kóð’
	á → ǫ	frǫginn
a	a	tall, tał, taga
	a → æ	fær
	a → ǫ	vǫkinn
ǫ	ǫ	bǫll, vǫru
	ǫ → a	sak
	ǫ → ø	øł
ǫ́		nǫ́tt
é		tré, é
e, ę	e	veðr, nef
	e → i	ita, sig v.
	e → i → y	fyrið v.
í	í	ís
	í → ý	svýn
i	i	vita, vili
	i → y	svyma
ó		rót
o	o	trot, bort
	orð → órð	spórð
ú		skúm
u	u	rug, rugu, vurd’
	u → u~ø	brunð, sunðę
ý	ý	ýr’
	ý → ú	úrð’, úrt
y		fyr, fyri, byrj’
ǿ		fǿr’, tǿmn’
ø		gøra, gør
ǽ	ǽ	nǽfr, nǽst
	ǽ → é	snéf, bés’

Ord med svagtonigt ursprung

• borti, bortaf, hveh, hvim, hvo, hvors, hvum, ner, oð, steð, svø, ti, uti, va, vara

Låneord

Verb som slutar på -ǽr

affektǽr, afinsjónǽr, ærgulǽr, duktórǽr, eksmentǽr, figulǽr, galantǽr, gæstrǽr, græsǽr, grágnǽr, refferǽr, reppetǽr, sidǽr, spæðsǽr, sjennǽr, stræffsǽr, trafalǽr, tunðrǽr, óbservǽr, ópparǽr

På kul

Teoretiska ord

Fornnordiska	*Bottniska	*Uttal
Ásló, Ósló	*Ósl’	*/ʊ̀ɬː/, /òɬː/
Ásbjǫrn, Ǽsbjǫrn	*Ásbjern, *Ǽsbjern	*/òːspjenː/, /ɒ̀ːspjɛːɳ/, /òːspjɛɳː/, /èːspjenː/, /èːspjɛːɳ/, /èːspjɛɳː/
Ǫzurr	*Æðsor	*/æ̀sːɑɾ/
Bolgaraland	*Bołgarlandĕð	*/pɑ̀ɽkɑɾlɑːne̞/, /pòɽkɑɾlæ̃ːtʰe̞/
Eistland, Eistaland	*Eisðslandĕð	*/èɬːɑːne̞/, /ɑ̀ɪ̯ɬːɒnːe̞/, /èɪ̯ɬːæ̃ːte̞/
Englar	*Engłęn	*/ɛ̀ŋɽɐ/, /ɑ̀ɪ̯ŋɽɐ/, /èɪ̯ŋkɽɐn/, /ɛ̀ŋɽɐn/
enska	*ensk’	*/ɛ̀ɳʂk/
*Fala	*Fǫłun	*/fɞ̀ːɽʉn/, /fɞ̀ɽʊn/
forverari	*forverar	*/fɑ̀ːɾʋeːɾɑɾ/, /fòːɾʋeːɾɑɾ/
Ginnungagap	*Ginninggæpĕð	*/jìːnɪŋcjæːpʰɛ/, /ʨìːnɪŋcjæːpʰɛ/
Gutland	*Guðslandĕð	*/cɞ̀ɬːɑːne̞/, /kòɬːɒnːe̞/, /kʊ̀ɬːæ̃ːte̞/
djákn	*djankn, *djakn	*/jɒ́ŋ̊kən/, /ʨǽkʰːən/, /ʨɒ́kʰːən/
lén	*lén	*/jéːn/, /jǿːn/, /líːn/
Niðaʀós	*Niðásĕnn	*/nèːoːsn̩/
norðrǿnn	*norǿn	*/nɑrǿːn/, /nɑrǿːɳ/, /norǿːn/
Norðvegr, Nórvegr, Nóregr	*Nórig	*/nùːɾe̞(ɣ)/, /nòʊ̯ːɾɪ(ɣ)/
Svíaríki	*Svíríkjeð	*/ʂʲwìːriːʨʰe̞/, /ʂʲwø̀ʏ̯ːrøʏ̯ːʨʰe̞/, /ʂʲwɛ̀ɪ̯ːrɛɪ̯ːʨʰe̞/
Svíaland	*Svílandĕð	*/ʂʲwìːlɑːne̞/, /ʂʲwø̀ʏ̯ːlæ̃ːtʰe̞/
sǿnskʀ	*sǿnsk	*/sœ́ɳʂk/
til sǫlu	*dil sǫłu	*/sɞ̀ːɽʉ/, /sɞ̀ɽʊ/
Þróndheimr, Þróndeimr	*Tróndheimĕnn	*/tʰrʊ̀nː(h)eɪ̯ːme̞n/, /tʰrʊ̀nd(h)eɪ̯ːme̞n/, /tʰròʊ̯nd(h)eːme̞n/
þrœndr	*Trǿnd	*/tʰrœ́nː/, /tʰrœ́nd/
Þrœndalǫg	*Trǿndlagĕð	*/tʰrœ̀nːlɑːɣʲe̞/, /tʰrœ̀ndlæːɣʲe̞/
Uppsalir	*Ópsol	*/ʊ̀fsɑːl/, /ʊ̀fsoːl/
valkyrja	*vałkuri (jfr. apuni)	*/ʋɑ̀ːɽkʰʉːɾɪ/, /ʋæ̀ːɽkʰʉɾɪ/
vápn, vákn	*vónkn, *vókn	*/ʋʊ́ŋcʰe̞n/, /ʋʊ́cʰːe̞n/, /ʋóʊ̯cʰːe̞n/
Vǫlsungr	*Vałsing	*/ʋɑ̀ʂːɪŋ/, /ʋòʂːɪŋk/, /ʋòʂːɪŋ/
vél	*vél	*/ʋéːl/, /ʋíːl/
Ýmiʀ	*Ým’	*/ỳːm/, /ìːm/, /ʊ̀ɪ̯ːm/, /ø̀ʏ̯ːm/

Aarland → Árlandĕð "Arlanda" ár- gen. till á f

Färiska andsøgn [ˈanˌsœkn] → andsygn [ɑ̀ːɳʂøŋ(ːə)n] "motsägelse"

Nahuatl āxōlōtl [aː.ˈʃóː.loːtɬ] → ásjólótil, ásjótil eller sjálátil "Ambystoma mexicanum"

Sarek → Sarik [sɑ́ːɾɪk] (jfr. nelik, kvuksik)

Njåtjosvagge → Nǫ́ttljúsvuggę

Sarvesvagge → Særfsvuggę

Alggavagge → Ałgvuggę

Kuopervagge → Kǫuparvuggę

Ruotesvagge → Róðsvuggę

Pastavagge → Fæstvuggę

Rapadalen → Repadałĕnn

Kukkesvagge → Kugsvuggę

Påhitt

Svenska	*Bottniska	*Uttal
omljud	*ljúðværp	*/jʉ̀ːʋærp/, /lɪ̯ùːɾʋarp/
vetenskap	*vitskæp	*/ʋètscæːp/, /ʋɪ̀tscaːp/
Europa	*Evrópę̆	*/e(ʋ)rúːpɐ/, /e(ʋ)róʊ̯ːpɐ/
Europa	*Øyrópę̆	*/ø̀ʏ̯ːruːpɐ/, /ʊ̀ɪ̯ːroʊ̯ːpɐ/, /ø̀ːroʊ̯ːpɐ

Teoretiskt alfabet

Bókstafană	Næmn	IPA Umemål
A a	aĕð	[ɑ́ː]
Á á	langaĕð	[lɑ̀ŋːɑː]
Æ æ	stuttæskjĕnn	[stʉ̀tʰːæʂʲe̞n]
Ǽ ǽ	langæskjĕnn	[lɑ̀ŋːæʂʲe̞n]
Ǫ ǫ	krókaĕð	[kʰrùːkʰɑː]
Ǫ ǫ	ljúðværpsaĕð	[jʉ́ːʋæʂɑː]
B b	béð	[pjéː]
D d	dǽð	[téː]
Ð ð	edĕð	[éːde̞]
E e	eĕð	[éː]
É é	langeĕð, éð	[lɑ̀ŋːeː], [jéː]
Ę ę	krókeĕð	[kʰrùːcʰeː]
Ę ę	ljúðværpseĕð	[jʉ́ːʋæʂeː]
F f	effĕð	[ɛ́fːe̞]
G g	géð	[ʨéː]
H h	háð	[hóː]
I i	stuttíð	[stʉ̀tʰːiː]
Í í	langíð	[lɑ̀ŋːiːð]
J j	jodĕð	[jɑ́ːte̞]
K k	káð	[kʰóː]
L l	ellĕð	[ɛ́lːe̞]
M m	emmĕð	[ɛ́mːe̞]
N n	ennĕð	[ɛ́nːe̞]
O o	stuttóð	[stʉ̀tʰːuː]
Ó ó	langóð	[lɑ̀ŋːuː]
Ø ø	stuttǿð	[stʉ̀tʰːøː]
Ǿ ǿ	langǿð	[lɑ̀ŋːøː]
P p	péð	[pʰéː]
(Q q)	kúð	[kʰʉ́ː]
R r	errĕð	[ɛ́rːe̞]
S s	essĕð	[ɛ́sːe̞]
Z z	zetað	[sèːtʰa]
T t	téð	[ʨʰéː]
U u	stuttúð	[stʉ̀tʰːʉː]
Ú ú	langúð	[lɑ̀ŋːʉː]
V v	væffĕð	[ʋǽfːe̞]
(W w)	tvývæffĕð	[ʨʰwỳːʋæfːe̞]
(X x)	eksĕð	[ɛ́kse̞]
Y y	stuttypsilę	[stʉ̀tʰːøfselɐ]
Ý ý	langypsilę	[lɑ̀ŋːøfselɐ]

---

Umemålet har förutom jag och gøra också de mer allmänna ég och gera:

"Tråmä ji hä gjer", det gör jag alldeles icke. Vb. (Ume). 

http://runeberg.org/dialektl/0778.html

---

wikt:en:User:LokiClock/Most_common_Old_Norse_words

---

Det kanske finns något att göra här, eller här.

---

ortografi här och här

Gammal långstavighet föregår alltid apokope, och gamla långstaviga ord akopoperas alltid.

---

• myrð’
• nyrð
• nyrðum
• skyrð
• skyrðænn
• vanbyrðing
• útbyrðing
• vørð’
• børð’
• børðtré

|- !Vokativ | |Knyȝtið | |

Gotniska

• Däu jäst fajg

• faigr (faigar, faigur)
• ákr (a:kar, a:kur)
• vakr (vak:ar, vak:ur)

Skånska

Ord	Fonem
ager, blaða, dağ, faðer, hana, kaga, marğen, stað, vaben vara,	/ɑː/
hjarta, hvarv, maðk	/aː/
jærn, stært, stjærna, værlð	/ɛɐː/, /aː/
dværğ, kværn	/ɛ́ɐː/
áðra	/àʊː/, /àː/, /ɔ̀ː/, /ɛ̀ɑː/
aw	/aʊː/, /ɑː/, /ɔː//
kass, manð, stabbe, plaz, vanð	/a/
æble	/aɪː/
blǽsa, nægen, pæra, sælv, trǽ	/aɪː/, /ɛː/
nævnd, sælla, svælla, væzka, vægg, ælling	/aɪ/, /ɛ/
balja	/aɪː/, /a/
nælða	/aɪ/
væva	/ɛː/
hæst, tænka	/ɛ/
áğsel	/ɑ́ɪː/
stræde	/àɪː/, /æ̀ː/
krævs	/aɪ/, /æ/
fjæðer	/aɪː/, /ɛæː/
á, fá	/aʊː/, /oː/, /ɛɑː/
mála, ná, tága, tráð, tvá	/aʊː/, /oː/
káng, sánka, svámp, váss	/aʊ/, /ɔ/
fağn, vağn	/ɔɪː/, /ɑʊː/
hém, mél	/ʊɪː/, /ɛʊː/, /eː/, /jɛː/
réða	/ʊ̀ɪː/, /ɛ̀ʊː/, /ɞ̀ɪː/, /ø̀ː/
éð, sé	/ʊɪː/, /ɛʊː/, /eː/
kéðer	/ʊɪː/, /ɞɪː/
bléja	/ʊ̀ɪː/, /èɪː/
snés, stéğers	/ʊ́ɪː/
uga	/ø̀ʉː/, /ø̀ː/
bǫrd, tǫrv	/œ́ɐː/, /ɔ́ː/
mørker, ǫrn, tørstuğer	/œ́ɐ/, /ɔ́ː/
syrk	/øɐː/ eller /ʏ́ː/
hjørna	/œ̀ɐː/
nørðe, spøra	/œ̀ː/, /ɔ̀ː/
bónð, dǫm, drónning, fólk, kǫm, kǫpp, lǫm, mǫl, nǫtt, sǫmmar, trǫlð, rǫtta	/ø/, /ɞ/, /ɔ/
brønð, tørrer	/œ/
glimma, lim, nimma, timmer	/eɪ/, /øʏ/
flød, gønom, kød, møg, rǿðe, sølver, søn	/øː/
tjúv	/øʉː/, /iʊː/
dótter	/ɵ̀/
héz	/ʊɪ/
fédt	/ʊɪ/, /ɛʊ/, /e/
rénsa	/ʊ̀ɪ/, /ɛ̀ʊ/, /ɞ̀ɪ/, /ø̀/
hýben, strýbe	/ø̀ʏː/, /ìː/
ýva	/ìː/, /ø̀ʏː/, /ø̀ː/, /ỳː/
flýğa	/ø̀ʏː/, /ɔ̀ɪː/
dýr	/jøʏː/, /yː/
blý, yğsa	/øʏː/, /yː/
lýn, týkker	/ǿʏː/
snýfnóg	/ø̀ʏ/ + /ʊː/
pylsa	/ø̀ʏ/, /ʏ̀/
hylðe	/ø̀ʏ/, /ỳ/
hydda, hvýsla, mylla	/ø̀ʏ/
dygg	/ʏ/
bíða, híðe, miğe, sniğel	/eɪː/, /iː/
skib	/eɪː/, /eː/
drikka	/è/, /èɪ/
tvinga, villa	/èɪ/, /ì/
milk, milte, tizle	/eɪ/
slya	/ø̀ʏː/
oğse, skoğ	/eʊː/, /ɑʊː/
rávt	/áʊ/
rá	/áʊː/, /óː/, /ɛ́ɑː/
hawe, hawre, nawn, rawn	/ɑ́ː/, /áʊː/
bónðe, bóð, gólv, hól, póda	/ʊː/
pást	/aʊ/
hvede, kleðra, negel, peber, veda	/eː/
birk, fer	/eɐː/
oğse	/èʊː/, /ɑ̀ʊː/
norðan	/èʊː/, /ʊ̀ː/
ost	/eʊ/, /ʊ/
hvo, komma, sjonga, svolten	/ʊ/
bose, jorð, nabo, orð	/eʊː/
nælða	/àɪ/
málebánð	/àʊː/ + /aʊ/, /òː/ + /ɔ/
monð	/ʊ/, /ʉ/
lug, tú	/ǿʉː/
ljá	/óː/
ljordağ	/éʊː/ + /ɑ/, /ɔ́ː/ + /ɑ/
kvélð	/ʊː/, /eʊː/, /ɞɪː/, /eː/
blóð, nóğen	/ʊ̀ː/, /ø̀ː/ - /ǿː/, /ʊ́ː/
prǿva	/ø̀ː/, /ɛ̀ʊː/
glowa, lowa	/èʊː/, /ɑ̀ʊː/, /ø̀ː/ - /ɑ̀ʊː/, /èʊː/, /ø̀ː/
gárð	/áʊː/, /gɔ́ː/, /áː/
huweð	/ø̀ʉː/, /ɑ̀ʊː/, /ʊ̀ː/ + /ə/
dúwa	/ø̀ʉː/, /ɑ̀ʊː/, /ʊ̀ː/ | + /a/
buğe, fuğl	/øʉː/, /ɑʊː/
føğle	/øɪː/, /ø/
sóğn	/øɪː/, /ɵɪː/
fryst, tólvt	/ø/