acklamation

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av acklamation  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ acklamation acklamationen acklamationer acklamationerna
Genitiv acklamations acklamationens acklamationers acklamationernas

acklamation

  1. beslutsmetod där en församling fattar ett beslut utifrån en samfälld viljeyttring utan votering/rösträkning; bifallsrop (av en församling), allmänt bifall/instämmande
    Förslaget antogs med acklamation från de närvarande ledamöterna.
    Med acklamation skulle beslutet kunna framstå som enigt, så därför valde hon att begära votering.
    Vanliga konstruktioner: (ett beslut tas) med acklamation
    Användning: Ovanligt i bestämd form eller pluralis.
    Jämför: bifallsyttring, exklamation, jarop, proklamation, samtycke, godkännande

Etymologi[redigera]

Av franska acclamation, ytterst från latin acclamatio, bildat av ad- till och clamare ropa.[1] [2]

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svensk etymologisk ordbok: "acklamation"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "acklamation"