anemi

Svenska

Substantiv

Böjningar av anemi	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	anemi	anemin
Genitiv	anemis	anemins

anemi

1. (medicin) tillstånd där blodets förmåga att ta upp syre är nedsatt på grund av brist på röda blodkroppar

   Anna led av anemi.

Synonymer

• blodbrist (vardagligt, inte korrekt)

Översättningar

• engelska: anemia ^(en)
• grekiska: αναιμία ^(el)
• polska: anemia ^(pl) f
• tyska: anemie ^(de) f