arv

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även ärv.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av arv  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ arv arvet arv arven
Genitiv arvs arvets arvs arvens
Som förled i sammansättningar används arvs- eller arve-.

arv

  1. något som ärvs, överlämnas till någon efter att någon annan, ofta närstående släkting, har dött
    Besläktade ord: arvinge, ärftlig, ärftlighet, ärva
    Sammansättningar: arvdel, arvedel, arvegods, arvejord, arvfiende, arvfurste, arvföljd, arvförening, arvgods, arvjord, arvkonung, arvkung, arvlåtare, arvlös, arvprins, arvrike, arvsanlag, arvsanspråk, arvsavtal, arvsberättigad, arvsbeskattning, arvsfaktor, arvsfond, arvsföljd, arvskatt, arvskifte, arvsklass, arvslott, arvsmassa, arvsmonarki, arvsordning, arvspråk, arvsrätt, arvsskatt, arvstvist, arvsynd, arvtagare, arvtagerska, arvtant, världsarv
    Jämför: dödsbo, kvarlåtenskap

Översättningar[redigera]