avtryck

Svenska

Substantiv

Böjningar av avtryck	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	avtryck	avtrycket	avtryck	avtrycken
Genitiv	avtrycks	avtryckets	avtrycks	avtryckens

avtryck

1. fysiskt spår av något (oftast i ett mjukare material)

   Arkeologen hittade ett avtryck i leran, antagligen efter en pilbåge.

   Framfotens häl (hos björn) brukar inte lämna avtryck i spåret.

   Jämför: avbildning, märke, prägel, sigill, spårstämpel, stämpel, spår

   Sammansättningar: fingeravtryck, fotavtryck, handavtryck, hovavtryck, kloavtryck, sigillavtryck, skoavtryck, tandavtryck, tassavtryck, tumavtryck, ögonavtryck

2. omtryck; kopia
3. (bildligt) effekt, påverkan

   Vilket avtryck gör våra sällskapsdjur på klimatet och den biologiska mångfalden?

   Vår generation sätter tydliga avtryck för eftervärlden.

   Hennes engagerande berättelse satte avtryck på stämningen.

   Sammansättningar: klimatavtryck, koldioxidavtryck, miljöavtryck

Besläktade ord: avtryckare

Se även: intryck

Översättningar

avbildning, märke, stämpel, spår

• danska: aftryk n
• engelska: imprint ^(en)
• franska: empreinte ^(fr)
• italienska: impronta ^(it)
• tyska: Abdruck ^(de) m

omtryck

• tyska: Abdruck ^(de)

prägel

• tyska: Stempel ^(de) m