bäcken
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av bäcken | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | bäcken | bäcknet, bäckenet | bäcken | bäcknen, bäckenen |
| Genitiv | bäckens | bäcknets, bäckenets | bäckens | bäcknens, bäckenens |
bäcken
- (anatomi) i människans skelett det kraftiga, skålformade ben som bär ryggradens rörliga ryggkotor och vilar mot lårbenen
- (fysisk geografi) av naturen bildad (skålformig) fördjupning i berggrunden
- (musikinstrument) cymbal; ett slags slaginstrument av metall
- (ålderdomligt) rund, avlång skål; ofta av metall
- böjningsform av bäck
[redigera] Etymologi
- ben
Av fornsvenska bäkken, liksom danska bækken av medelnedertyska becken; jämför nederländska bekken, tyska Becken; av senlatin baccinum ("bassäng").
[redigera] Synonymer
- ben
- musikinstrument
[redigera] Sammansättningar
- anatomi
- bäckenben
- bäckenbotten
- bäckenfraktur
- bäckenförskjutning
- bäckenförträngning
- bäckengördel
- bäckenreservoar
- bäckenskovel
- bäckenvenstrombos
- bäckenvridning
- skål
- dopbäcken
- fotbäcken
- handbäcken
- kollektbäcken
- kopparbäcken
- mässingsbäcken
- tvagningsbäcken
- tvättbäcken
