bäva
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Verb [redigera]
| Böjningar av bäva | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | bäva | bävas |
| Presens | bävar | bävas |
| Preteritum | bävade | bävades |
| Supinum | bävat | bävats |
| Imperativ | bäva | – |
| Particip | ||
| Presens | bävande, bävandes | |
| Perfekt | – | |
bäva
- uttal: `bä:va /ˈbɛ̀ːva/
- oroa sig eller vara rädd för något; bäva inför
- Jag bävar inför anställningintervjun i morgon bitti.
Etymologi [redigera]
Fornsvenska bäva; ursprunglig betydelse troligen "frukta, darra". Fornnordiska bifa. Av den gemensamma germanska roten *bīben- (kognater: tyska beben, nederländska beven, fornengelska bifian), troligen från urindoeuropeiska *bhoyə-, "vara rädd" (kognater: ryska бояться, möjligen sanskrit bibheti).