balansgång

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av balansgång  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ balansgång balansgången
Genitiv balansgångs balansgångens

balansgång

  1. (den inte helt lätta) aktiviteten att (till fots) gå på ett väldigt smalt område eller föremål utan att tappa balansen (och ramla ned)
    Cirkusartisten gick balansgång på en uppspänd lina flera meter över marken.
    När mor såg att Pelle gick balansgång på det smala räcket, två meter ovanför marken, fick han en rejäl utskällning.
  2. (bildligt, i dag den vanligaste betydelsen) det att i en känslig (t.ex. politisk) situation balansera på en smal medelväg mellan två intressen eller sidor utan att förarga någon av sidorna alltför mycket, drabbas alltför mycket av de problem som finns på endera sidan etc.
    Inom psykiatrin är det alltid en knepig balansgång mellan att låta patienten styra över sin egen vård och att göra det som vi vet är bäst för henne.
    Som hyresvärd är det här en svår balansgång: vi behöver kameraövervakningen för att kunna garantera säkerheten i området, men vi vill och får inte kränka de boendes integritet.
    2011 (23 sept): Recension: Queen Elizabeth II. A Photographic Portrait (SvD), Carl-Johan Malmberg:
    Han hade en självklar känsla för balansgången mellan intimt och värdigt [...]
    2011 (28 jan): Uppladdning för ny protest (SvD), Jan Blomgren:
    För president Saleh har det inneburit en svår balansgång mellan USA:s krav på hårdare tag mot terrorister och en stark anti-amerikansk hemmaopinion.