baumeln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för baumeln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv baumeln
Presensparticip baumelnd
Perfektparticip gebaumelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich baumle, baumel, baumele  du baumelst  er, sie, es baumelt 
Plural wir baumeln  ihr baumelt  sie baumeln 
Preteritum Singular ich baumelte  du baumeltest  er, sie, es baumelte 
Plural wir baumelten  ihr baumeltet  sie baumelten 
Imperativ
Singular - baumle, baumel, baumele ! -
Plural - baumelt ! baumeln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich baumele, baumle  du baumelest, baumlest  er, sie, es baumele, baumle 
Plural wir baumeln  ihr baumelet, baumlet  sie baumeln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich baumelte  du baumeltest  er, sie, es baumelte 
Plural wir baumelten  ihr baumeltet  sie baumelten 

baumeln

  1. dingla