befälhavare

Svenska

Substantiv

Böjningar av befälhavare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	befälhavare	befälhavaren	befälhavare	befälhavarna
Genitiv	befälhavares	befälhavarens	befälhavares	befälhavarnas

befälhavare

1. (exemplar av) den högste ansvarige (kapten eller fartygschef) på ett fordon såsom en båt eller ett flygplan

   Se även: fartygschef, kapten, pilot, sjökapten

2. militär som är chef för en enhet eller liknande

   Sammansättningar: överbefälhavare

Sammansättningar: vaktbefälhavare

Översättningar

(exemplar av) den högste ansvarige (kapten eller fartygschef) på båt, flygplan e. dyl.

• tyska: Kommandant ^(de) m, Kommandantin ^(de) f

militär som är chef för en enhet eller liknande

• engelska: commander ^(en)
• ryska: военача́льник ^(ru) m
• tyska: Befehlshaber ^(de), Befehlshaberin ^(de) f