begåvning

Svenska

Substantiv

Böjningar av begåvning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	begåvning	begåvningen	begåvningar	begåvningarna
Genitiv	begåvnings	begåvningens	begåvningars	begåvningarnas

begåvning

1. djup kunskap eller djup färdighet inom något område, särskilt medfödd eller naturligt (spontant) utvecklad

   Han tycks ha en stor begåvning för huvudräkning.

2. person med djup kunskap eller djup färdighet inom något område, särskilt medfödd eller naturligt (spontant) utvecklad

   Han är en matematisk begåvning.

Synonymer

• talang, ådra

Sammansättningar

• naturbegåvning

Översättningar

Översättningar  

albanska: talent (sq), dhunti (sq), prirje (sq)

engelska: gift (en), talent (en); (person) talent (en), gifted (en) (talented (en)) person (en) tyska: (kunskap) Begabung (de) f, Talent (de) n, Gabe (de) f; (person) Genie (de) n

Se även

• begåvad