belacka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av belacka  Aktiv Passiv
Infinitiv belacka belackas
Presens belackar belackas
Preteritum belackade belackades
Supinum belackat belackats
Imperativ belacka
Particip
Presens belackande, belackandes
Perfekt belackad

belacka

  1. tala illa om, uttrycka sitt ogillande av någon/något
    1891: Några slutord i "program"-frågan. (Svensk Läraretidning):
    … likväl har jag varit med om att väcka split, där intet split varit menadt, varit med om att belacka centralstyrelsen, där intet kretsbeslut någonsin innehållit något belackeri […].
    Synonymer: smäda, förtala, baktala, klandra, beskylla
    Besläktade ord: belackare

Översättningar[redigera]