bell

Engelska

Substantiv

Böjningar av bell	Singular	Plural
Nominativ	bell	bells
Genitiv	bell's	bells'

bell

1. ljudande klocka
2. bjällra
3. klockringning, ljudande slag
4. (brittisk engelska) signal, telefonsamtal

   I'll give you a bell later tonight.

   Jag slår en signal senare ikväll.

5. skolklockas ringning
6. (musik) klockstycke
7. bröl, vrål (djurs läte)

Etymologi

Sedan fornengelska belle; motsvarigt nederländska bel.

Sammansättningar

• bellboy
• bellbuoy
• bell captain
• bell-collar
• bell curve
• bell-end
• bell-faced
• bell-gable
• bellgirl
• bell jar
• bellman
• bell metal
• bell-mouthed
• bell pepper
• bell-pull
• bell ringer
• bell-ringing
• bell rope
• bell-shaped
• [[[bell tower]]

Verb

Böjningar av bell	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	bell	bells	bell
Preteritum	◀	belled	▶
Perfektparticip	◀	belled	▶
Presensparticip	◀	belling	▶

bell

1. sätta bjällra på
2. (slang) ringa med telefon, slå en signal
3. (om djurs läte) bröla

Se även

• bell out
• bell the cat