binda
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av binda | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | binda | bindas |
| Presens | binder | binds, bindes |
| Preteritum | band | bands |
| Supinum | bundit | bundits |
| Imperativ | bind | – |
| Particip | ||
| Presens | bindande, bindandes | |
| Perfekt | bunden | |
binda
- knyta ihop något
- Måste jag binda fast dig eller stannar du frivilligt?
- (schack) attackera en pjäs så att den inte kan flyttas utan att exponera en mer värdefull pjäs
- Löpare kan ofta binda springare på c6 och f6.
- (abstrakt) påvisa samband
- Bevisen kommer att binda honom till brottsplatsen.
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Översättningar
knyta ihop
[redigera] Se även
[redigera] Substantiv
| Böjningar av binda | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | binda | bindan | bindor | bindorna |
| Genitiv | bindas | bindans | bindors | bindornas |
binda