bingo
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska[redigera]
Interjektion[redigera]
bingo
- interjektion som markerar vinst
- 1969: Svensk juristtidning:
- Man visste i förväg, hur många spelare som samtidigt skulle få »bingo», om de var påpassliga och gjorde markeringar på brickorna, när utropet skedde.
- Man visste i förväg, hur många spelare som samtidigt skulle få »bingo», om de var påpassliga och gjorde markeringar på brickorna, när utropet skedde.
- 1969: Svensk juristtidning:
Översättningar[redigera]
Substantiv[redigera]
Böjningar av bingo | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | bingo | bingon | bingor | bingorna |
Genitiv | bingos | bingons | bingors | bingornas |
bingo u
- en form av lotteri
- Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1960-talet.[1]
- Sammansättningar: bingospelare, kobingo