bläck

Se även black.

Svenska

Substantiv

Böjningar av bläck	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bläck	bläcket
Genitiv	bläcks	bläckets

bläck

1. färgad vätska som används för att göra färgade märken på en yta, till exempel för att framställa text och bilder
2. mörkt färgad vätska som bläckfiskar sprutar ut för att förvirra och förblinda förföljare

Etymologi

Av fornsvenska bläk, av fornengelska blæc (svart, bläck), besläktad med gammal högtyska blah

Homofoner

• bleck

Sammansättningar

• bläckfisk
• bläckpatron
• bläckpenna
• bläcksvart

Översättningar

vätska för att skapa text  

albanska: bojë shkrimi (sq) engelska: ink (en)

japanska: 墨 (ja) (すみ (ja), sumi (ja)) tyska: Tinte (de) f

vätska som bläckfiskar sprutar ut  

engelska: ink (en)

tyska: Tinte (de) f