blänka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även blanka.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av blänka  Aktiv Passiv
Infinitiv blänka blänkas
Presens blänker blänks (blänkes)
Preteritum blänkte blänktes
Supinum blänkt blänkts
Imperativ blänk
Particip
Presens blänkande, blänkandes
Perfekt blänkt

blänka

  1. skina, lysa
    Besläktade ord: blinka, blänkare
    Stjärnorna blänker på himlen.

Översättningar[redigera]