blå
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Adjektiv
| Böjningar av blå | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | blå | ▲ | |
| Neutrum | blått | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | blå, blåe | blåare | blåaste |
| Alla | blå, blåa | ▼ | blåaste | |
| Plural | blå, blåa | ▼ | blåaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | blå | ▲ | ▲ |
| Neutrum | blått | blåare | blåast | |
| Plural | blå, blåa | ▼ | ▼ | |
blå
- en färg; atmosfärens färg på jorden; färgen associeras ofta med öppet vatten
- som har denna färg
- Bilen är blå.
- uttryck för politisk åskådning, för europeiska förhållanden vanligen associerat med liberalism och/eller konservatism; i USA associerat med det demokratiska partiet
[redigera] Hyperonymer
[redigera] Hyponymer
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Fraser
- ljuga sig blå
- ljuga så man blir blå / ljuga tills man blir blå
- ljuga så tungan blir blå
- slå någon gul och blå
- ta i så man blir blå
[redigera] Översättningar
färg
|
|