blöken

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för blöken 

Hjälpverb: haben

Infinitiv blöken
Presensparticip blökend
Perfektparticip geblökt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich blöke  du blökst  er, sie, es blökt 
Plural wir blöken  ihr blökt  sie blöken 
Preteritum Singular ich blökte  du blöktest  er, sie, es blökte 
Plural wir blökten  ihr blöktet  sie blökten 
Imperativ
Singular - blöke ! -
Plural - blökt ! blöken Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich blöke  du blökest  er, sie, es blöke 
Plural wir blöken  ihr blöket  sie blöken 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich blökte  du blöktest  er, sie, es blökte 
Plural wir blökten  ihr blöktet  sie blökten 

blöken

  1. bräka, böla
    Schafe blöken.
    Får bräker.