blankofullmakt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av blankofullmakt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ blankofullmakt blankofullmakten blankofullmakter blankofullmakterna
Genitiv blankofullmakts blankofullmaktens blankofullmakters blankofullmakternas

blankofullmakt

  1. bemyndigande för någon att i ett ärende handla helt efter eget gottfinnande
    Besläktade ord: blanko, in blanko
    Varianter: blancofullmakt