blom

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av blom  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ blom blommen
Genitiv bloms blommens

blom u

  1. blomster, förekommer framförallt i två stelnade fraser och i sammansättningar
    Fraser: stå i blom, stå i full blom
    Sammansättningar: apelsinblom, björnbärsblom, blomdoft, blomhylla, fläderblom, hjortronblom, körsbärsblom, lavendelblom, lindblom, mandelblom, nyponblom, plommonblom, sjöblom, smörblom, vallmoblom, vårblom, äppelblom
    Besläktade ord: blomma, blommig, blomst, blomster, blomstra

Frisiska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av blom  Singular Plural
utrum
Nominativ blom blommen

blom

  1. blomma