blänga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av blänga  Aktiv Passiv
Infinitiv blänga blängas
Presens blänger blängs (blänges)
Preteritum blängde blängdes
Supinum blängt blängts
Imperativ bläng
Particip
Presens blängande, blängandes
Perfekt (blängd)

Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

blänga

  1. snegla skarpt eller stickande; titta argt eller surt
    Jämför: bliga, glo, glutta, kasta ett öga, kika, kolla, se, slötitta, snegla, stirra, titta
    Vad blänger du ?
    Han blev sur och satte sig demonstrativt en bit bort och blängde oss.
    Tjänstemannen vid säkerhetskontrollen blängde mig och frågade vad det var i det gula paketet.
    Vanliga konstruktioner: blängangn
    Fraser: blänga snett, blänga under lugg, stå och blänga

Översättningar[redigera]