bokstav

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bokstav  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bokstav bokstaven bokstäver bokstäverna
Genitiv bokstavs bokstavens bokstävers bokstävernas

bokstav

  1. skrivtecken i ett alfabet som (oftast) motsvarar ett språkljud
    Etymologi: Sedan yngre fornsvensk tid (fornsvenska bokstaver), av bok (bok, "längre skrift") och stav (vertikalt streck i en runa).[1]
    Besläktade ord: bokstavera, bokstavering, bokstavlig, bokstavligt, bokstavligen
    Sammansättningar: anfangsbokstav, begynnelsebokstav, bokstavsbarn, bokstavsbeteckning, bokstavsbetyg, bokstavsdiagnos, bokstavsföljd, bokstavskombination, bokstavsordning, bokstavsrim, bokstavsskrift, bokstavstro, bokstavstroende, bokstavstrogen, bokstavstrohet, guldbokstav, initialbokstav, länsbokstav, registreringsbokstav, söndagsbokstav, tryckbokstav, versalbokstav, årsbokstav
    Se även: stava, stavelse

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bokstav  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bokstav bokstaven bokstaver bokstavene
Genitiv bokstavs bokstavens bokstavers bokstavenes

bokstav m

  1. bokstav
    Sammansättningar: bokstavinnlæring, bokstavlæring, bokstavord, bokstavregning, bokstavrett, bokstavrim
    Besläktade ord: bokstavelig, bokstavere

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bokstav  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bokstav bokstaven bokstavar bokstavane

bokstav m

  1. bokstav
    Sammansättningar: bokstavord, bokstavrekning, bokstavrett, bokstavrim, bokstavskrift
    Besläktade ord: bokstaveleg, bokstavera, bokstavere, bokstavleg

Källor[redigera]

  1. Nationalencyklopedins ordbok, 27/10-07