bråka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

verb på svenska: en del i behandlingen av lin för framställning av lingarn

Se även braka och bräka.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av bråka  Aktiv Passiv
Infinitiv bråka bråkas
Presens bråkar bråkas
Preteritum bråkade bråkades
Supinum bråkat bråkats
Imperativ bråka
Particip
Presens bråkande, bråkandes
Perfekt (bråkad)
Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

bråka

  1. föra oväsen och/eller orsaka skada
  2. ha olika uppfattning om något, och (ovänskapligt och kraftfullt) argumentera med varandra om detta
    De bråkar om lönesättningen igen.
  3. slåss
    Ungdomarna får inte bråka med varandra under lovet.

Antonymer[redigera]

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]