bråka

Se även braka och bräka.

Svenska

Verb

Böjningar av bråka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bråka	bråkas
Presens	bråkar	bråkas
Preteritum	bråkade	bråkades
Supinum	bråkat	bråkats
Imperativ	bråka	–
Particip
Presens	bråkande, bråkandes
Perfekt	(bråkad)
Not: Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

bråka

1. föra oväsen och/eller orsaka skada
2. ha olika uppfattning om något, och (ovänskapligt och kraftfullt) argumentera med varandra om detta

   De bråkar om lönesättningen igen.

3. slåss

   Ungdomarna får inte bråka med varandra under lovet.

Antonymer

• vara sams

Fraser

• bråka färdigt
• bråka klart

Översättningar

Översättningar  

engelska: (verbalt) argue (en); (slåss) fight (en) franska: se disputer (fr) tyska: streiten (de)

japanska: 文句を言う (ja)