bråte

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bråte  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bråte bråten bråtar bråtarna
Genitiv bråtes bråtens bråtars bråtarnas

bråte u

  1. hög av timmer
  2. skräp, skrot, avfall
    På gården fanns det fullt med bråte.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: bröte/brôte (västsvenska)
Etymologi: Av fornsvenska bruti, brote, bruta, brota. En avledning från att bryta. Jämför norska bråte, isländska broti.
Sammansättningar: byggbråte, timmerbråte

Översättningar[redigera]