brant

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av brant  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum brant brantare  
Neutrum brant
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla branta brantare brantaste
Plural branta
  Predikativt
Singular Utrum brant brantare brantast
Neutrum brant
Plural branta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (brant)?

brant

  1. som har stark lutning
    Synonymer: twär (orsamål)
    Antonymer: flack
    Sammansättningar: tvärbrant

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

brant

  1. avledning till adjektivet brant

Substantiv[redigera]

Böjningar av brant  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brant branten branter branterna
Genitiv brants brantens branters branternas

brant

  1. en hög, och så starkt lutande backe att man inte kan gå normalt uppför den, utan måste klättra
    Bygg inte huset på en brant.
    Nu ska vi se hur det går för honom i branten.

Sammansättningar[redigera]

Se även[redigera]

Översättningar[redigera]