brant

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Adjektiv 1.1.1 Antonymer 1.2 Substantiv 1.2.1 Sammansättningar 1.2.2 Se även

[redigera] Svenska

[redigera] Adjektiv

Böjningar av brant		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	brant	▲
	Neutrum	brant	▲
Bestämd singular	Mask.	–	brantare	–
	Alla	branta	▼	brantaste
Plural		branta	▼	brantaste
		Predikativt
Singular	Utrum	brant	▲	▲
	Neutrum	brant	brantare	brantast
Plural		branta	▼	▼

brant

1. som har stark lutning

[redigera] Antonymer

• flack

[redigera] Substantiv

brant

Böjningar av brant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brant	branten	branter	branterna
Genitiv	brants	brantens	branters	branternas

1. en hög, och så starkt lutande backe att man inte kan gå normalt uppför den, utan måste klättra

   Nu ska vi se hur det går för honom i branten.

[redigera] Sammansättningar

• rasbrant

[redigera] Se även

• stup