brant

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av brant  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum brant
Neutrum brant
Bestämd
singular
Maskulinum brantare
Alla branta brantaste
Plural branta brantaste
Predikativt
Singular Utrum brant
Neutrum brant brantare brantast
Plural branta
 
Adverbavledning brant

brant

  1. som har stark lutning
    Synonymer: twär (orsamål)
    Antonymer: flack
    Sammansättningar: tvärbrant

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

brant

  1. avledning till adjektivet brant

Substantiv[redigera]

brant

Böjningar av brant  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brant branten branter branterna
Genitiv brants brantens branters branternas
  1. en hög, och så starkt lutande backe att man inte kan gå normalt uppför den, utan måste klättra
    Nu ska vi se hur det går för honom i branten.

Sammansättningar[redigera]

Se även[redigera]

Översättningar[redigera]