brant
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska[redigera]
Adjektiv[redigera]
| Böjningar av brant | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | brant | ▲ | |
| Neutrum | brant | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | – | brantare | – |
| Alla | branta | ▼ | brantaste | |
| Plural | branta | ▼ | brantaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | brant | ▲ | ▲ |
| Neutrum | brant | brantare | brantast | |
| Plural | branta | ▼ | ▼ | |
| Adverbavledning | brant | |||
brant
Översättningar[redigera]
Adverb[redigera]
brant
- avledning till adjektivet brant
Substantiv[redigera]
brant
| Böjningar av brant | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | brant | branten | branter | branterna |
| Genitiv | brants | brantens | branters | branternas |
- en hög, och så starkt lutande backe att man inte kan gå normalt uppför den, utan måste klättra
- Nu ska vi se hur det går för honom i branten.