branthet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av branthet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ branthet brantheten
Genitiv branthets branthetens

branthet u

  1. det att vara brant
    Se även tesaurus: Lodräthet, Lutning

Översättningar[redigera]