bruka
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Verb [redigera]
| Böjningar av bruka | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | bruka | brukas |
| Presens | brukar | brukas |
| Preteritum | brukade | brukades |
| Supinum | brukat | brukats |
| Imperativ | bruka | – |
| Particip | ||
| Presens | brukande, brukandes | |
| Perfekt | brukad | |
bruka
- göra något ofta eller i allmänhet - användning som hjälpverb
- Jag brukar alltid cykla till jobbet.
- använda, nyttja
- bruka jorden
Besläktade ord [redigera]
Översättningar [redigera]
1. användning som hjälpverb
|
|