buckla

Svenska

Substantiv

Böjningar av buckla	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	buckla	bucklan	bucklor	bucklorna
Genitiv	bucklas	bucklans	bucklors	bucklornas

buckla

1. vällokaliserad och förhållandevis ytlig skada på ett föremål i form av en inbuktning (vanligen under en decimeter i diameter) på föremålets yta, orsakad av mekaniskt våld, i synnerhet på bil

   Har du sett bucklan på bilen?

   Besläktade ord: bucklig

   Sammansättningar: sköldbuckla

2. (slang) pokal

Etymologi: Av sen-latinska buccula (”liten kind”), av latin bucca "upp­blåst kind".

Översättningar

ytlig skada på ett föremål i form av en inbuktning

• bulgariska: вдлъбнатина ^(bg)
• engelska: dent ^(en)
• spanska: hoyuelo ^(es), abolladura ^(es) f

se pokal

Verb

Böjningar av buckla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	buckla	bucklas
Presens	bucklar	bucklas
Preteritum	bucklade	bucklades
Supinum	bucklat	bucklats
Imperativ	buckla	–
Particip
Presens	bucklande, bucklandes
Perfekt	(bucklad)?

buckla

1. göra bucklig, orsaka en buckla (på något)

   Vanliga konstruktioner: buckla till, buckla in

2. (reflexivt: buckla sig) bli bucklig

Översättningar

göra bucklig, orsaka en buckla (på något)

• tyska: verbeulen ^(de)

bli bucklig

• danska: blive bulet