bunke

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
bunke

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bunke  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bunke bunken bunkar bunkarna
Genitiv bunkes bunkens bunkars bunkarnas
bunke av glas eller möjligen genomskinlig plast

bunke

  1. (matlagning) skål med avrundade kanter för att det ska vara lätt att röra och vispa i den
    1915: Sommarhushållning (Bonniers Månadshäften):
    Ett par dylika blad läggas i en bunke och litet vanlig, något ljummad mjölk hälles på.
    Sammansättningar: degbunke, filbunke
  2. en hopsamlad hög av saker eller material; bunt, packe, knippa, hög, hop, mängd, massa [1]
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska bunke.

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "bunke", läst 2014-08-24

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bunke  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bunke bunken bunker bunkerne
Genitiv bunkes bunkens bunkers bunkernes

bunke u

  1. mängd, hop, hög, bunt, bunke [2]
  2. tåtel, gräs av släktet Deschampsia

Verb[redigera]

under utveckling
grammatikmallen är under utveckling och bör inte användas ännu.
Böjningar av bunke  Aktiv
Infinitiv bunke
Presens bunker
Preteritum bunkede
Supinum bunket
Imperativ bunk
Particip
Presens bunkende
Perfekt (bunket)?

bunke

  1. sammanhopa, samla i högar, bunta