burka

Svenska

Substantiv

Böjningar av burka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	burka	burkan	burkor	burkorna
Genitiv	burkas	burkans	burkors	burkornas

burka

1. ett slags ytterplagg som täcker hela kroppen och ansiktet inklusive ögonen brukat av muslimska kvinnor

Översättningar

muslimskt plagg för kvinnor som täcker hela kroppen  

arabiska: برقع (ar) m (búrqu`) bengali: বোরকা (bn) (borka) engelska: burka (en) finska: burka (fi) franska: burqa (fr) hebreiska: בורקה (he) hindi: बुरक़ा (hi) m (burqa) isländska: búrka (is) f indonesiska: burqa (id) japanska: ブルカ (ja) (buruka) katalanska: burca (ca) m kinesiska: mandarin: 罩袍 (cmn) (zhàopáo), 波卡 (cmn) (bōkǎ), 布嘎 (cmn) (bùgā), 布爾卡 (cmn), 布尔卡 (cmn) (bù'ěrkǎ)

koreanska: 부르카 (ko) (bureukka) nederländska: boerka (nl) m persiska: برقع (fa) (borqa‘) polska: burka (pl) f portugisiska: burca (pt) f spanska: burka (es) m, burqa (es) m tjeckiska: burka (cs) f turkiska: burka (tr) tyska: Burka (de) f ungerska: burka (hu) urdu: برقع (ur) m (burqa‘)

Verb

Böjningar av burka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	burka	burkas
Presens	burkar	burkas
Preteritum	burkade	burkades
Supinum	burkat	burkats
Imperativ	burka	–
Particip
Presens	burkande, burkandes
Perfekt	(burkad)?

burka

1. lägga (mat) på burk
2. balansera med hjälp av sin kroppstyngd