burspråk

Svenska

Substantiv

Böjningar av burspråk	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	burspråk	burspråket	burspråk	burspråken
Genitiv	burspråks	burspråkets	burspråks	burspråkens

burspråk

1. (arkitektur) utbyggnad med fönster; överbyggd balkong; hängtorn

   Etymologi: Av yngre fornsvenska bursprak, av medellågtyska bursprake. Ordet är en sammansättning av bur ("borgare") och sprake ("språk"). Ursprungligen en sammankomst mellan borgare för att fatta beslut. Nuvarande innebörd kommer från den lilla utbyggnad på Rådstugan i Stockholm, där sådana stadgar lästes upp ("lysa burspråk").

   Besläktade ord: burbrev, burskap

   Jämför: karnap

Översättningar

utsprång med fönster

• danska: karnap
• tyska: Erker ^(de) m