call

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Besläktade ord 1.1.2 Översättningar 1.1.3 Se även 2 Engelska 2.1 Substantiv 2.1.1 Fraser 2.2 Verb 2.2.1 Besläktade ord 2.2.2 Fraser

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av call	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	call	callen	callar	callarna
Genitiv	calls	callens	callars	callarnas

call

• uttal: kå:l

1. (poker, anglicism, undviks i plural) syn

[redigera] Besläktade ord

• calla

[redigera] Översättningar

• engelska: call ^(en)

[redigera] Se även

• bet, bett
• check
• fold
• raise
• reraise

[redigera] Engelska

[redigera] Substantiv

call

1. rop; starkt ljud producerat av rösten
2. telefonsamtal
3. lockelse, kallelse
4. (data) anrop
5. (poker) syn

[redigera] Fraser

• pay a call

[redigera] Verb

Böjningar av call	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	call	calls	call
Preteritum	◀	called	▶
Perfektparticip	◀	called	▶
Presensparticip	◀	calling	▶

call

• uttal: /kɔːɫ/

1. ropa

   She called but no-one answered.

   Hon ropade men ingen svarade.

2. kalla, benämna

   You can call me Al.

   Du kan kalla mig Al.

3. (i passivum: to be called) heta; ha som namn

   He's called Al.

   Han heter Al.

4. ringa; kontakta via telefon

   I'll call you tomorrow.

   Jag ringer dig imorgon.

5. kalla till sig, påkalla; skaffa

   Call for help!

   Skaffa hjälp!

6. utropa, utlysa

   call a meeting

   utlysa ett möte

7. anmoda, uppmana

   He called on them to put an end to the conflict.

   Han uppmanade dem att få ett slut på konflikten.

8. (poker) syna (även i överförd bildlig bemärkelse)

   He called the bluff.

[redigera] Besläktade ord

• caller

[redigera] Fraser

• call for
• called for