caprice
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
[redigera] Franska
[redigera] Substantiv
caprice f
- infall, påhitt, ryck, nyck, alltid i negativ bemärkelse, sägs om en idé som är plötslig och orealistisk eller om barnsligt beteende
- Il ne faut pas céder à ses caprices.
- Vi ska inte behöva finna oss i hans löjliga påhitt.
- Cet après-midi mes enfants n’ont fait que caprices sur caprices.
- Den här eftermiddagen har mina ungar inte gjort annat än den ena barnsligheten efter den andra.
- Non, ce n’est pas une caprice, j’ai toujours voulu acheter un chameau.
- Nej, det är inte ett plötsligt infall, jag har alltid velat köpa en kamel.
- Il ne faut pas céder à ses caprices.
